Det är så himla konstigt, varje gång jag vandrar längst perrongen längst stationen i Norrviken. Jag skulle uppskatta att känslan kommer någonstans i mitten av perrongen, där finns även en stor svart staty i järn. Den har många gånger används som en minnesplats för dem personer som omkommit i diverse tågolyckor osv. Det har ingen betydelse om det är vare sig dagtid eller nattetid. Man får liksom känslan av att vara iakttagen, som om någon rycker tag i dig och man blir nästan lite illamående.

Jag som alltid har varit open-minded när det kommer till övernaturliga fenomen och dyl. Jag vet att det finns ett liv efter döden, åtminstonde vill jag tro det. På något vis känns allting mer logiskt då, man får liksom en förklaring och helt plötsligt går ljuset upp för en. Jag vet inte om det är psykologiskt, man ser det man vill se. Man kan också höra det man vill höra. Men den här gången kan jag inte förklara vad som faktist finns på denna kusliga pendeltågsstation. Blev riktigt illa till mods ikväll, kalla kårar minst sagt! Spooky...

Nu stänger jag ner datorn för ikväll, kryper ner i sängen och myser med mina fina killar.

Godnatt raringar!