Som rubriken lyder, graviditets depression är troligen vad jag går igenom just nu. Mår fruktansvärt dåligt, nedstämd och säger saker jag aldrig skulle mena. För bara några veckor/dagar sedan var jag så lycklig till vårat planerade lilla barn, nu vill jag bara försvinna från jordens yta. Jag tvivlar på känslorna för min man, på känslorna för mina vänner, tvivlar på mig själv och min vilja och rätt att leva. Jag känner för att bara gråta hejdlöst, sover dåligt om nätterna pga mardrömmar. Klockan är snart halv sex och jag har inte somnat än, så jag tog tag i saken och skrev ner allt jag känner längst inne i hjärtat i ett brev till mannen i mitt liv. Kände att det var det enda sättet att nå ut till den personen som aldrig är närvarande när jag behöver honom som allra mest. Jag hoppas så innerligt att vi kan sätta oss ner och prata ut innan jag drunkar i mina egna tankar, känslor och dåliga samvete.

 

Jag kan inte riktigt förstå varför man inte talar om just detta oftare, graviditets depression och förlossnings depression. Enligt studier drabbas ca var tredje gravid kvinna, men ingen vågar prata om det. Well, nu har jag brutit tystnaden.