Trist lämning

Idag var det första gången som jag lämnade förskolan med ett brustet hjärta och i tårar. Efter en lång och omstä'ndig påklädning skulle ungarna iväg på utflykt. Vi vinkar hej då och jag lämnar avdelningen och går mot grinden. När jag sedan vänder mig om står alla barnen utanför dörren, varav Elias kommer gåendes mot grinden helt hysterisk och uppriven. Finns möjligtvis någon fröken synlig någonstans? NEJ! Jag går tillbaka och säger att såhär får det inte vara. Jag ska kunna lämna mitt barn med gott samvete, idag är det som bortblåst! Jag är så arg och ledsen över att ingen tog mitt barn vid ett tillfälle som detta. Har man inte mer kontroll över situationen än så? Det här är absolut något som jag kommer att ta upp när jag hämtar hem lilleman senare i eftermiddag.

Super fint väder ute idag för övrigt. Funderar starkt på att ta en välbehövlig liten promenad, lite frisk luft skulle göra mitt trötta huvud gott. Men först äta frukost och slöa framför teven en stund!





NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR