Godmorgon måndag!

Vaknade upp till klarblå himmel och strålande sol, och då var klockan inte mer än halv åtta. Lilleman är lämnad på dagis, själv tänkte jag äta en god frukost ute på balkongen och bara njuta av lugnet (läs: tystnaden) Jag har verkligen varit helt slut som mamma de senaste dagarna. Min lilla älskling får raseriutbrott lite titt som tätt och det har tagit all min kraft, tid och energi. Jag försöker välja mina strider med omsorg, försöker finnas till och låta honom vara delaktig i allt vi tar oss för. Pappan i familjen är sällan hemma och därmed får jag dra det tyngsta lasset. Här låter det kanske som att han jätte jobbig, men egentligen är han världens enklaste unge. Jag försöker bara behålla lugnet och intala mig själv att detta är en fas vi måste gå igenom, för att sedan mötas av en ny och många fler därefter. Några mammor där ute som har liknande erfarenheter av era små? Och hur har ni hanterat denna trotsperiod?

Nej hörrni, frukost var det och sedan kila ner till tvättstugan ett slag.