Gravid v.36 (35+0)

 
Bebisen:
 

Din bebis är nu c:a 34 cm från huvud till stjärt och omkring 48 cm från topp till tå och väger runt 2.7 kg. Bebisens ansikte har blivit rundare och ser nu mjukt och knubbigt ut. Bebisens huvud är fast men inte hårt, eftersom det behöver vara något formbart för att kunna passera ut genom ditt bäcken. Trycket på bebisens huvud kan göra att det ser tillplattat eller toppigt ut diret efter förlossningen, men det kommer att gradvis försvinna och gå tillbaka till normalt.

Du har nu så mycket fostervatten som du kommer att ha och bebisen rör sig inte lika mycket som den gjort tidigare. Detta kan verka oroande men så länge du kan känna den röra någon eller några gånger sig varje dag så finns det ingen orsak till oro. 

 
Du:
 

Övre delen av din livmoder är nu ännu lite längre upp och befinner sig c:a 14 cm ovanför naveln. Livmodern har vuxit en hel del de senaste veckorna allteftersom bebisen lagt på sig vikt. Du har antagligen gått upp omkring 13-14 kg fram till nu och du kommer inte att gå upp särskilt mycket mer.

Eftersom din livmoder trycker på organen i bukhålan och upp mot bröstkorgen så kan det ibland kännas obehagligt och svårt att andas. Du kan också känna smärta när din bebis sparkar på intilliggande organ. Lyckligtvis så kommer bebisen att sjunka ned och fixeras i ditt bäcken under de kommande veckorna, och då kommer mycket av obehaget och andningsbesvären att avta.

Vanligtvis träffar man sin barnmorska/läkare varje vecka från och med nu, för att kunna följa slutstadiet av graviditeten och hur förlossningen närmar sig. Det är också hög tid att fundera på förlossningen och prata om olika alternativ, så som smärtstillande medel och hur du vill föda

 
Mina egna tankar om graviditeten:
 
Vecka 35+0 idag, och vi närmar oss BF med stormsteg. Det har verkligen varit en helt fantastisk 9 månaders resa, men nu är vi redo att äntligen få möta våran älskade lilla prinsessa. Har kännt mig ganska så trött och orkeslös under den senaste veckan. Smärtsamma sammandragningar och ett obehagligt tryck över bröstet, dock hanterbart än sålänge. Kan inte riktigt påstå att fosterrörelserna har avtagit, snarare tvärtom. Hon buffar och hon knuffar, borrar sig ner med huvudet och spelar harpa på mina stackars revben. Men så fort pappa lägger handen på magen så blir hon lugn som en filbunke. Är hon pappas lilla flicka tro?! 
 
 


Denise - mamma till Noah!

Åh fina magen:) vad den växer!

Svar: Åh, tack! Ja den växer så den knakar, snart är hon här vår lilla skrutta!
linelias.blogg.se


Blogg: http://danajs.blogg.se



NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR