Förlovade landet av treårstrots

 
Just nu bor det ett enda stort NEJ i mig. Treårstrots kan slänga sig i väggen! Här huserar blixtrande ögon, hjärtklappning och spaghettiarmar med domnande händer och en gigantisk känsla av NEJ. Just nu gör jag bäst i att varken säga eller göra någonting. Jag vet ju av gammal vana vad resultatet kommer bli i sådana fall. För någonstans mitt i hysterin så finns där en knivsudds av sunt förnuft. Har elakheterna, de hårda orden en gång lämnat din mun så kan ingen ångest i hela världen göra dem ogjorda.
 
Jag har låtit elakheter flyga likt stridsflygplan under ett andra världskrig, låtit dem fara likt ilskna getingar vars bo blivit demolerat. Det är inte bra, man får inte göra så mot någon man säger sig älska så högt. Därför väljer jag nu att knipa ihop. Munnen säger inget, mina läppar är förseglade medans tankarna far och känslorna kastar spjut genom ögonen. Jag har så mycket kärlek och respekt för mina barn, skulle aldrig låta dem fara illa. Aldrig! Mitt i all sorg jag känner till denna onda treårstrots, så känner jag ändå en oändlig lycka. Lyckan över att ha mina fina barn och den kärlek som vi hyser för varandra. Jag känner också en enorm styrka, styrkan från den starka kärleken till och från min älskade make. Jag känner mig så otroligt fri i våran relation och äktenskap. Han känner mig, och jag honom. Vi vet precis vart vi har varandra och hur vi fungerar i förhållande till olika situationer. Vad jag vill få sagt är, att mitt i vad som skulle kunna vara en katastrof så finns det så oändligt mycket lycka, kärlek och framförallt tacksamhet till livet. 





NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR