En ljuvlig doft av nystädat och nybakad morotskaka/äppelpaj sprider sig just nu här hemma ♥ I eftermiddag firar vi påsk tillsammans med älsklingens släkt och familj. Vi har hyrt en liten gårdslokal så att alla skall få plats, där bjuds även på alla möjliga maträtter och diverse bakverk. Blir säkert trevligt, även om jag inte är särskillt upplagd för fest. Jag är ju faktist höggravid, icke att förglömma!
Nu ska jag slänga ihop en enkel lunch till mig och lilleman innan vi hoppar in i duschen och gör oss fina.
Vilken mysig dag vi har haft här hemma! Idag har vi nämligen haft min fina mamma och hennes kille över på påskmiddag. Jag är så mätt så att jag snart spricker, och lillan lever väl loppan vid det här laget. Bjöd på en härlig trerätters i form utav toast skagen till förrätt, köttgryta gjord på oxytterlår till varmrätt och hallonpannacotta med färska jordgubbar och riven choklad. Ni hör ju säkert själva hur gott det låter?!
Lilleman for mest omkring som ett litet eldskott, upptagen med allt vad heter påskägg och godis. Han har med andra ord inte haft någon som helst tid för att sitta ner och äta tillsammans med oss andra. Nåja, förhoppningsvis äter han bättre i morgon när vi ska iväg på ytterligare ett påskfirande. Jag hade egentligen tänkt att jag skulle slänga ihop morgondagens bakverk redan ikväll. Men jag är på tok för trött, så det får vänta! Istället har jag nu intagit fullt ryggläge i soffan framför fångarna på fortet med godisskålen i högsta hugg. Kan någon snälla stoppa mig?! Haha!
Nu har vi påskpysslat, jag och min fina lilleman. Ett litet mini-påskris lyckades vi knåpa ihop, och lilla konstnären dekorerade sitt egna lilla ägg i påskens alla härliga färger. En stund senare vart lilleman så trött att han självmant gick och lade sig i sängen. Själv har jag intagit ryggläge i soffan, lyssnar på lite skön musik på datorn. Jag har blivit beordrad av min fina make att inte lyfta ett finger. Storstädningen sköter vi tillsammans sedan när han kommit hem från jobbet, fair enough! Så mycket som jag gör här hemma, är det på tiden att vi hjälps åt! ♥
Vår i luften och påsken är här. En helg fylld av fest, god mat och trevligt sällskap i form utav vänner och familj. Vi hade det verkligen så himla mysigt igår när vi tog oss iväg till Alby och kungens kurva för shopping och storhandling. Till mig blev det ett par nya skor, och för ovanlighetens skulle så var det pappan i familjen som var storshoppar'n den här gången.
Käkade en enkel men god middag på subway innan vi tog tag i storhandlingen. Nu har vi handlat upp oss för de närmsta dagarna, och vi är fattiga som kyrkråttor. Dock är jag lite besviken över att jag inte hittade mer påskdekorationer än påskriset och fjädrarna ovan. Har kokat några ägg och plockat fram målarfärg, glitterpennor och lite annat skoj som vi kan pyssla med senare i eftermiddag. Försöker aktivera min fina lilleman så gott det går nu när vi är lediga.
I morgon kommer mamma och Mats hit på påskmiddag, och på söndag blir det påskfest med älsklingens familj. Så morgondagen kommer bestå utav bak och matlagning i mängder. Jag har åtagit mig projektet att baka äppelpaj, morotskaka och lite annat smask. Sedan tänkte jag bjuda min kära familj på trerätters i morgon, så jag har lite att göra!
Så var det skärtorsdag, och jag har precis hämtat hem världens sötaste och gladaste lilla påskkärring från förskolan. Dock fick jag inga bilder tagna med egen kamera innan sminket åkte av, något som pedagogerna på avdelningen åtminstonde lyckades föreviga. Med oss hem fick vi också en massa påskpyssel i form utav teckningar och annat fint. Mammas och pappas duktiga lilla kille!
Så snart baby love kommer hem från jobbet, sticker vi till Alby för storhandling inför helgen. Sedan lyxar vi till det med en god middag på någon mysig restaurang. I morgon är det långfredag och vi är som vanligt lediga, självklart hoppas vi på klarblå himmel och strålande sol så att vi kan vara ute. Packa väskan med lunch och lite gottis som vi kan avnjuta i parken, eller om vi tar oss ner på stan.
Bebisen väger nu omkring 2.5 kg och är c:a 47 cm lång. Den här veckan har bebisens naglar definitivt nått kanten av fingrarna. Vid förlossningen kan naglarna se ganska långa och spetsiga ut. Bebisen riskerar inte lika mycket att riva sig själv med naglarna eftersom det är så ont om utrymme i livmodern vid det här laget. Bebisen fortsätter att bygga sina fettdepåer och blir allt knubbigare och rundare. Bebisen börjar utveckla sitt eget immunförsvar.
Du:
Livmoderns övre del har nu vuxit ungefär 15 cm ovanför naveln och din viktökning ligger sannolikt omkring 10.8 till 13 kg. De flesta kvinnor börjar känna rejält sig tunga och otympliga och börjar tänka "ska bebisen aldrig komma ut?". Vissa får problem med att äta och att andas djupt. Det kan då vara bra att äta lite men ofta för att inte ytterligare öka sitt obehag.
Livmoderhalsen kommer att börja utvidgas under de kommande veckorna för att bebisens huvud och kropp så småningom skall kunna passera ut genom förlossningskanalen. Livmoderhalsen behöver vara 10 cm öppen för att bebisen skall kunna förlösas. Om det känns tungt just nu, håll ut! Det är bara några få veckor kvar och alla besvär och obehag kommer snart att få sin belöning!
Mina egna tankar om graviditeten:
Vecka 34+0 idag, och man börjar sig känna sig aningen otymplig. Mår sådär, har svårt att sova om nätterna och förvärkarna blir allt mer påtagliga för varje dag som går. Idag var första gången som jag upptäckte blodslemmiga flytningar, inte helt omöjligt att hon snart är här våran lilla prinsessa. Jag har under veckan tvättat och vikt lillans alla kläder, barnvagnen monterade vi ihop så sent som igår kväll. Nu är vi redo för dig, älskade lilla tjej! Nästa vecka väntar rutinkontroll och uppföljningssamtal hos barnmorskan. Efter det kommer besöken bli allt tätare, om inte lillasyster behagat att titta ut tills dess.
Efter att vi tryckt i oss varsitt hamburgermål från Max hamburgare tidigare ikväll, packade vi in oss i bilen för kvällsfika hemma hos svärisarna. Plockade upp lillemans faster och kusin på vägen. Som vi har skrattat och förlöjligat min stackars svärmor för hennes besvärliga tvångsbeteende. Sedan ett par år tillbaka har hon för vana att plocka upp saker och ta fram saker med tidningspapper i rädsla för att bli smutsig. Hon sitter ogärna på stolar och soffor utan tidningspapper under. Och vi kunde bara inte låta bli att härma och göra oss roliga inför den stackars människan. Hon är så himla go, skrattade med oss istället för att ta illa upp.
På tal om tvångsbeteenden, jag har också ett. Alltid när jag äter ahlgrens bilar, måste jag alltid tvinna dem eller platta till dem innan jag stoppar dem i munnen. Eller när jag äter sådana där salta lakritsskruvar, så biter jag av bit för bit. Jag kan inte trycka in hela på engång. Har ni också några konstiga beteenden eller får för er saker ni bara måste göra utan att ni kanske tänker på det medvetet?!
Pojkarna i mitt liv sover sedan en tid tillbaka, och jag ska strax göra detsamma. Har under den senaste timmen suttit och spanat in olika barnvagnar, har sådan beslutsångest. Syskonvagen eller inte? Eller ska jag bara satsa på en enkel ståbräda till lilleman?! Det är ju en helt jäkla djungel när det kommer till barnvagnar. Jag har fortfarande inte fått EB'n såld, så jag funderar på att behålla liggdelen och sedan köpa en billig syskonvagn att ha på sidan om. Vi får se hur det blir, återkommer när vi har bestämt oss.
Hängde med Diana och lilla melonkan hem redan efter lämningen på förskolan tidigare i morsse, så något bloggande har inte hunnits med. Är fortfarande helt trasig efter gårdagens powerpromenad och vädret har inte riktigt varit att lita på under förmiddagen. Istället blev det en riktig inomhusdag med bus, lek och lägenhetsstök. Två stora kassar fick jag också med mig hem, fyllda med barnkläder, skor och filtar till lillbebban. Jag är så tacksam som har funnit en sådan fin vän, en vänskap jag aldrig vill förlora.
Inväntar just nu min fina baby love som kommer hem med kvällens middag i form utav hamburgare från Max. Jag kände verkligen inte för att ställa mig vid spisen och laga mat. Är så trött på att laga samma mat dag in och dag ut, middagstips mottages med största tacksamhet!
God förmiddag mina vänner! Äntligen måndag, klarblå himmel och strålande sol. Vad mer kan man begära en dag som denna? Startade dagen med en skön powerwalk och mammahäng i vårsolen tillsammans med världens bästa Diana. Alltså, den där bruden är helt jävla galen. Jag har på allvar kramp i mina käkar, så mycket som jag har skrattat. Det finns nog ingen som kan fylla en människa med så mycket positiv energi och skapa så mycket huvudvärk på en och samma gång. Vårkänslorna spritter i kroppen och nu längtar vi efter våren på riktigt. Ni vet känslan som uppstår när isen smälter och det dammar sådär härligt om gruset på marken. Jag älskar't!
Nu ska jag strax ställa mig i duschen och plocka undan lite snabbt här hemma innan det är dags att hämta hem min fina lilleman. Känner hur det står helt still i hjärnan, så jag tar och avrundar här och önskar er en fortsatt fin måndag ♥
1.// Helgens oöppnade födelsedagspaket 2.// En liten sjukling 3.// Nya Loka Strawberry Ice Cream ♥ 4.// Söndagens hemmagjorda pizza
Helgen har verkligen sniglat sig fram i snigelfart, så himla drygt. Lilleman insjuknade i förkylningshosta och hög feber natten till lördag. Tyckte att han verkade tröttare och grinigare än vanligt när jag hämtade honom från förskolan i fredags. Så vad som skulle ha blivit en fullspäckad helg med födelsedagskalas och annat kul, blev istället en lång och tråkig helg hemma i lägenheten. I två dagar har vi varvat sängen med soffan, lagat god mat och skämt bort oss med massa gottis.
Idag var första dagen sedan i fredags som vi äntligen kunnat kliva utanför dörren. Lilleman har varit feberfri så gott som hela dagen, så förhoppningsvis är vi tillbaka på förskolan redan i morgon. Själv hoppas jag på lite mammahäng, samt storstäd och tvättstugehäng. Nu lägger vi denna tråkiga helgen bakom oss, och ser fram emot en ny vecka med nya möjligheter.
Jaha nej, men godmorgon då! Trött i huvudet och tung i kroppen efter en vaken natt med kraftiga förvärkar. Dem gör liksom inte ont, mer en obehaglig känsla. Lilleman tempade jag sedan ett par timmar senare på 40,1 graders feber. Det måste bara vara med min vanliga otur, när vi för engångs skull hade en fullspäckad helg med kalas och annat kul. Ser dock ut som att febern har avtagit för stunden, och med lite frukost i magen är han uppe på benen precis som vanligt. Om febern behagar att hålla sig borta, så kanske vi tar oss iväg en liten stund . Måste såklart dubbelkolla med tjejerna och se vad dem säger om saken. Har verkligen inte lust att sitta hemma en endaste dag till.
Det känns som att just rädslan kring förlossningen har lagt sig lite sedan första barnet. Jag förtränger det inte på samma sätt längre. Nu är jag redo rent mentalt, och det känns liksom inte lika jobbigt att prata om det. Det kommer att ske, och det är ca två månader (mer eller mindre) kvar innan det är dags. Två långa månader, samtidigt två väldigt korta månader. Även att man är mitt i det och att man ena stunden tycker att dagarna segar sig fram, så rullar det på i bra fart ändå. När jag tänker efter så känns det som att det var igår vi plussade med lillan, och inom loppet av några veckor så är hon här.
Så, vad är det som skrämmer mig?! Smärtan. Ja, jo det är klart att det kommer göra sjukt jävla ont. Och jag kommer säkert ligga där och skrika att här skall det minsann inte födas några barn. Och jag kommer med största sannorlikhet tala om att jag inte alls har någon lust med det här längre, och vilja åka hem istället. I smärtans hetta menar jag då. Jag gillar inte att ha ont, vem sjutton gör det liksom?! Att man kan få smärtstillande hjälpmedel är något som jag kommer ta till när jag känner att jag inte klarar mer. Lustgasen och epiduralen var mina bästa vänner under värkarbetet när jag väntade lilleman.
Sedan kommer vi till det här med att inte kunna ha kontrollen längre. Jag är väldigt mycket utav en kontrollmänniska. Inte så att jag kontrollerar den jag lever tillsammans med, mina vänner eller familj. Absolut inte! Men jag vill känna att jag har kontroll på läget. Vad som händer, hur, var och när. Jag gillar inte förändringar, har aldrig gjort. Att inte veta är det absolut värsta jag vet. Okunskap och ovisshet. Det är viktigt att jag som blivande mamma känner att jag är delaktig i alla beslut som tas. Fysiskt och psykiskt. Därför vill jag vara bra påläst, lyssna och vara förberedd. För tro mig mina vänner, det finns vissa situationer jag är livrädd för under förlossningen.
Tanken på att något skulle gå fel under själva förlossningen. Om något går fel och det händer saker över våra huvuden som vi inte kan påverka, utan tvingas hänga med utan att ha någon som helst kontroll. Att känna mig i underläge. Att hamna i ett läge som riskerar både mitt och vårat kommande barns liv. Där våran hälsa står på spel. Eller att behöva göra ett urakut kejsarsnitt för att hjärtljuden försvunnit, man blir sövd och bebisen är ute. Paniken, tänker jag. Jag är duktig på att måla upp olika skräckscenarion framför mig, dra förhastade slutsatser och oroa mig alldeles för mycket i onödan. Sådant skapar bara en massa huvudvärk och onödiga påfrestningar på psyket. Därför är det viktigt att jag lär mig att släppa kontrollen och våga lita på personalen som är med oss i denna stora stund. Att dem berättar, peppar och hjälper.
Sedan är jag enormt rädd för att spricka, ett stort orosmoln då jag kom undan med endast två stygn invärtes/utvärtes med lilleman. Därför är just det här med att lita på personalen så himla viktigt. Att dem talar om när det är okej att krysta och när jag bör hålla tillbaka för att undvika bristningar i underlivet. Och det här med att bajsa på mig, det är nog det minsta jag oroar mig för. Det finns hjälpmedel även för sånt, så som lavemang. Bra skit! Men när du väl ligger där och krystar fram det lilla livet, som just där och just då kan upplevas som att bajsa en vattenmelon så har varken en tanke på vare sig kiss, blod, bajs och annat gojs. Det var inte direkt så att jag frågade heller, I don't wanna know. Det viktigaste är att mitt älskade barn är vid liv och att det går så sabbt och smärtfritt som möjligt.
Så, för att sammanfatta det hela lite kort. Jag är nog inte så rädd för själva smärtan, det finns hjälpmedel. Men det är just dessa små och stora orosmoment, att inte ha kontrollen om något går fel, att spricka till månen och tillbaka och att känna mig i underläge och utelämnad. Hua...nu får dessa två månader gärna gå med rasande fart, så att vi kan lägga detta eländiga bakom oss. Ett nytt kapitell i våra liv, och ett väldigt efterlängtat sådant ♥
Godmorgon fredag! Har lämnat lilleman på förskolan för sista gången den här veckan. Vanligtvis är vi alltid lediga på fredagar. Men då storbarnsavdelningen ska iväg på utflykt till Tom Tits, så ville pedagogerna även ta med sig dem största barnen från småbarnsavdelningen. Just nu jobbar dem med temat luft, vind och vatten på förskolan. Det gläder mig så att se våran lilla kille utvecklas och lära sig nya saker. Han hänger med, är kreativ i sitt skapande och kommer gärna med egna initiativ. Något han helt klart tagit efter sin kära mor!
Medans storbarnet är iväg och experimenterar passar mama på att ta igen förlorad sömn. Har sovit som en kratta i natt med kraftiga förvärkar. Ryggen känns som att den ska gå i två bitar och magen blir hård som en fotboll stup i kvarten. Det är ca 1,5 vecka kvar tills nästa besök hos barnmorskan, men fortsätter det i den här takten så lär jag få komma in tidigare för en check-up!
Tänk vad lite som kan kännas som lyx i en småbarnsmammas vardag, som förövrigt präglas utav kräk-torkande, bajsblöjor och graviditetshormoner. Ensam hemma, ställa sig i duschen och duscha med dyr och lyxig duschkräm istället för familly fresh för en tjuga på Willy's är vardagslyx för mig! ♥
Idag har jag haft äran att hänga med den här goa lilla tjejen. Jag älskar att känna så många föräldralediga mammor som bor i närheten, och just idag blev det fika och mammahäng hemma hos bästa Diana och hennes lilla Melina. Det gör inte att man längtar ännu mer efter sin egna lilla skatt precis, längtan är total!
Har precis hämtat hem min fina lilleman från förskolan, och jag ska strax ställa mig vid spisen och förbereda kvällens middag. Egentligen är jag så trött att jag hellre skulle lägga huvudet på kudden en stund, men här finns icke tid för vila! Får tigga till mig en skön massage utav baby love sedan, hihi.
Annars blir det en lugn kväll med soffhäng och mys i massor, orkar verkligen inte med något fläng. Idag vill jag bara vara hemma och göra absolut ingenting. Kan inte ni också känna så ibland?!
Din bebis längd är denna veckan ungefär 32 cm från huvud till stjärt och 46 cm totalt. Den väger nu omkring 2.2 kg. Håret fortsätter att växa sig längre och tjockare. Bebisens hårfärg kommer troligen att förändras efter förlossningen, så om den är blond finns det en chans att det mörknar senare eller vice versa.
Det mesta av lanugohåret trillar av vid den här perioden, men vernixproduktionen ökar. Bebisen tar kalcium från dig för att kunna bilda skelett så därför är det viktigt att du för i dig mycket kalcium, antingen genom att dricka mjölk och/eller genom kosttillskott. Om du skulle föda bebisen nu skulle den klara sig bra utanför livmodern, den största skillnaden mot ett fullgånget barn är lungornas mognad. även om lungorna i vecka 34 inte är helt färdigutvecklade så är chanserna goda att bebisen skulle klara sig utan intensivvård.
Bebisen flyter inte längre omkring utan vilar på livmodern. Naglarna har nu vuxit över kanten på fingrarna och bebisen kan riva sig på dem.
Du:
Från naveln är det c:a 14 cm till den övre delen av din livmoder, men tänk på att detta mått kan variera från individ till individ. Du ska inte oroa dig om du inte har exakt samma mått som dina gravida vänner så länge som du växer som du skall. En växande livmoder är ett tecken på att bebisen där inne växer bra.
Dina Braxton-Hickssammandragningar tilltar i styrka och frekvens allteftersom din kropp förbereder sig för förlossningen. Sammandragningarna börjar i övre delen av livmodern som blir spänd och hård för att sedan sprida sig nedåt och slappna av. Många misstar de här "övningssammandragningarna" för verklilga förlossningsvärkar, men det är oftast falskt alarm. Ett sätt att avgöra om det är Braxton-Hicks eller "verkliga" sammandragningar kan vara att gå omkring en stund. Om spänningen då släpper, och om det inte gör ont så är det nästan säkert Braxton-Hicks du upplever.
Mina egna tankar om graviditeten:
Vecka 33+0 idag, BB-väskan är packad och vi är både mentalt och praktist redo för lillasysters ankomst. Tiden tickar på...men ändå inte tillräckligt snabbt. Har fortfarande svårt att sova om nätterna, och förvärkarna tilltar i intensitet. Vi är så nyfikna på vem som ligger där inne i magen och bökar runt. Hoppas så innerligt att hon vill titta ut lite tidigare än beräknad. Men då hon inte har fixerat sig ännu så får vi nog vänta i åtminstonde ett par veckor till. Man vet aldrig, spännande tid vi har framför oss nu!
Nyheten att vi väntar en liten prinsessa verkar sprida sig som en löpeld på förskolan, för idag möttes jag av ännu en kasse full med bl.a klänningen och skorna ovan. Och jag ska tala om för er att det är inga dåliga grejer, mycket kvalitétsgrejer från dyra butikskedjor så som Kavat, Ecco och Name it. Jag kan inte tacka alla er fina mammor nog som gör detta för oss, hoppas att jag någon gång framöver kan göra något lika fint tillbaka.
Nu har fina gravida Sanna precis varit här och tittat på barnvagnen. Hoppas så innerligt att det blir en försäljning, och att vi blir ägare till en ny vagn i veckorna som kommer. Kommentarsfältet ekar fortfarande tomt, så kom gärna med era bästa vagn-tips!
Om en liten stund packar vi in oss i bilen och lämnar lilleman hos farmor och farfar. Jag och min fina baby love måste nämligen åka och storhandla. Det underlättar oftast om lilleman är på annat håll, annars blir det mest skrik, bråk och gråt. Så himla trist! Efteråt blir det fika och mys med resten av familjen, så jag hinner troligtvis inte blogga något mer idag. Har tidsinställt ett inlägg med veckans magbilder som kommer upp lite senare.
Har pysslat både med det ena och det andra nu under förmiddagen, samt att EB'n fått sig ett ordentligt lyft! Idag kommer nämligen en potentiell köpare för att klämma och känna på vagnen. Och går det som jag vill, så får EB'n ett nytt hem och vi blir ägare till en ny och mer praktisk barnvagn. Det lutar mot en Brio Go alt. Teutonia cosmo, någon syskonvagn blir det då inte! Hur resonerade ni andra när ni köpte barnvagn? Och gillar ni någon vagn mer än någon annan?!
Idag var det äntligen dags för det efterlängtade besöket hos barnmorskan, rutinkontroll i v.35+2. Känns så himla märkligt att vi börjar nå sluttampen på den här graviditeten. Och jag som inte alls tycker att det var längesedan vi skrev in oss på mödravården.
Allting såg fint ut, om man bortser från mitt usla järnvärde och höga blodsocker. Dock hade jag inte väntat mig så mycket annat, med tanke på att det fortfarande var tidigt på morgonen. Och jag som verkligen inte är någon frukost människa. Ett blodtryck på 110/70, och ett SF-mått på 30cm. Vi ligger alltså strax under kurvan, och barnmorskan såg ingen anledning till att skicka iväg oss på ett tillväxtultraljud. Med dopplern kunde vi mäta lillans hjärtljud upp till 138 slag/min, varken mer eller mindre sedan vi började lyssna på dem. Huvudet neråt och fortfarande ruckbart, men hon har ännu inte fixerat sig. Barnmorskan trodde dock inte att hon kommer att vända på sig så som hon ligger nu, hoppas att hon har rätt!
Efteråt tog vi oss ner på stan, lilleman och jag. Köpte oss en kokt korv i väntan på bussen tillbaka hem. Nu däremot skall jag försöka få lilleman att sova en stund.
Godmorgon måndag! Vill börja med att säga att jag är positivt överraskad över all den fina respons och kommentarer som trillat in efter senaste inlägget. Tro mig, jag velade både en och två gånger tills jag slutligen tog mig modet att faktist publicera det som jag nyligen tagit mig tiden att skriva ner. Anledningen till att jag valde att göra detta, är för att min pappa kämpar med att hitta tillbaka från sitt återfall efter en lång tid som nykter alkoholist. Ni måste förstå att jag inte gör detta enbart för mig själv, utan också i förhoppning om att nå ut till personer som befinner sig i samma situation. Försöka skapa ett forum, en plats för anhöriga att ventilera och dela med sig av sina erfarenheter och syn på missbruk och att vara medberoende. Här finns varken tid eller plats för judgement!
Här hemma gjorde vi i allafall morgon vid 07:00. Nyduschade och med frukost i magarna är det återigen dags för ännu ett besök hos barnmorskan. Det ska bli riktig spännande att se hur mycket mitt SF-mått har ökat med sedan vid senaste besöket. Nu får vi äntligen veta om ett tillväxtultraljud är nödvändigt eller ej. Jag är lite orolig över att jag har så mycket förvärkar redan nu, något jag definitivt kommer att ta upp med min barnmorska.
Så, nu har jag sagt det. Många vet, andra gör inte. Detta är ett inlägg jag inte riktigt vet hur jag ska formulera. Det är förmodligen ett utav det jobbigaste inläggen som jag tagit mig tid för att skriva. Varje gång jag ska ta upp det så stockar det sig i halsen, eller så känns det som att jag skall gå sönder. I mina tankar är det så lätt att säga orden: Min pappa är alkoholist (Och tidvis missbrukare av annat än alkohol). Men i verkligheten är det svårt. Min pappa är slav under alkoholen, och han värdesätter den högre än mig, mina syskon och framförallt sig själv. Han är en såkallad periodare. Det går bra ett tag, och så tänker man: Att nu äntligen vänder det. Men sen kommer allt tillbaka, Jag vet inte ens hur jag ska förklara för en person som inte fallit offer för missbruk i hemmet.
Det känns som att alla beslut jag fattar är baserade på ett tankesätt som påverkats av min barndom. Att jag inte längre kan skilja mellan mina egna tankar och de tankar som påverkats av min uppväxt. Jag vet inte vilka tankar som är bra för mig och vilka som är dåliga. Det påverkar inte bara mig, men också dem runt omkring mig. Ibland är det så skönt att kunna identifiera sig med andra vuxna barn, och tänka att jag är inte ensam. Jag har alltid tagit hand om andra, för att slippa se mig själv i spegeln. Men då inser jag att själva problemet ligger i att jag måste börja se mig själv som en egen individ, inte bara en anhörig. Det känns lätt att identifiera mig med vuxna barn, eftersom det ger mig en färdig bild av den jag är. Men detta är ju bara en del av mig. Resten av mig måste jag själv finna.
Jag ska förklara för er i ett annat inlägg om hur det är att vara dotter till en alkoholist. Men jag kände att detta var en bra början.
Som väntat blev det en riktigt lyckad familjemiddag, så himla glad över att vi fixade till det så att alla kunde komma. Det var snart två år sedan våra föräldrar träffades för första gången, och då i Jordanien. Men sedan mina svärföräldrar beviljades visum via Spanien och vidare till Europa, fick dem äntligen möjligheten att flytta hit till Sverige på obestämd tid. Självklart stod jag, med lite assistans från min kära make för den goda maten i form utav ugnsstekt fisk, kyckling, ris och sallad. Och till efterrätt hallon pannacotta med frysta bär och riven choklad, ni hör säkert själva hur gott det låter. Receptet på en lyckad familjemiddag är god tidsplanering och förberedelser, på så vis sparar man både tid och energi som man kan lägga på att umgås istället.
Våra familjer var inte sena med att inspektera lillbebbans alla nya kläder, dem längtar nog minst lika mycket som vi...om inte mer. Lilleman däremot har farit runt som ett litet eldskott mest hela dagen, fortfarande hög på lycka efter att ha mottagit en hel låda med begagnade leksaksbilar. Så lycklig att han inte ens kunnat förmå sig att sitta still och äta middag tillsammans med oss andra. En sked här och där, lite cola och chips på det. Ja herregud, man blir inte klok på den där ungen ibland.
Nu är jag så trött att ögonen snart går i kors, och sängen har aldrig varit så efterlängtad.
En liten tillbaka blick från sommaren -11, är det klokt att våran stora kille har varit sådär mini?! Måhända att du driver mig till vansinne och gör mig fullständigt galen ibland. Men det finns absolut ingen tvekan om att du och din snart blivande lillasyster är det bästa som någonsin har hänt mig. Mammas fina lilleman, vad vore jag utan dig?!
Lördag idag, och vi väntar finbesök. Mamma och Mats kommer nämligen och hälsar på, om jag inte minns helt fel så har dem inte varit här sedan i julas. Så morgonen har ägnats åt storstädning och matförberedelser. Lite senare i eftermiddag kommer även lillemans farmor och farfar och gör oss sällskap, familjemiddag it is med andra ord! Men innandess hoppas jag på lite utelek i parken och lilleman får springa av sig så vi slipper myror i brallan.
Jag skall försöka kika in här lite senare, men kan inte lova något. Funderar eventuellt på att dra igång en frågestund, vad säger ni om det?!
Jag har en liten polisman här hemma. Han far omkring som ett litet eldskott, hytter med näven och tillrättavisar på sitt egna lilla sätt. Så gulligt att det inte är klokt! Dock försvann pojkarna i mitt liv ut genom dörren för bara en liten stund sedan för att hälsa på farmor och farfar. Kvar hemma blev jag, för trött att ens klä på mig ytterkläderna. Istället har jag hoppat i mjukisarna och intagit ryggläge i soffan med en påse gott & blandat. Lillbebban har stökat och bökat mest hela dagen, och jag har BOKSTAVLIGEN fått känna på ren och skär smärta. Jag får på riktigt panik om hon bestämmer sig för att titta ut tidigare än bestämt!
Nåja, nu får bloggen vila tills i morgon och jag önskar er en fortsatt trevlig kväll.
Nu väger bebisen c:a 2 kg och mäter totalt omkring 45 cm från topp till tå. Förutom att gråta så kan nu bebisen göra allt som en nyfödd 40 veckors bebis kan. Det börjar bli trångt om utrymme inne i livemodern, men bebisen kan fortfarande sparka och röra sig. Den sover mycket under den här perioden, precis som en nyfödd bebis. Ögonen rör sig under REM-sömnen, och forskarna tror att fostret drömmer livfullt inne i livmodern.
När bebisen är vaken så använder den sina sinnen; den lär sig alltmedan den lyssnar och känner. Bebisen har sannolikt valt en förlossningsposition nu och ligger antingen med huvudet nedåt eller uppåt (sätesbjudning). När barnmorskan känner på din mage så kan hon känna hur barnet ligger och eventuellt försöka vända det om det ligger med stjärten först. Om bebisen föds denna veckan så är lungorna sannolikt starka nog att fungera utan hjälp, men den kan ändå behöva vård av specialisttränade läkare och sköterskor. Ögonen är öppna under vakenperioderna och färgen på dem är vanligen blå, oberoende av vad den permanenta färgen senare kommer att bli, då pigmenteringen inte är färdigutvecklad. Den slutliga pigmenteringen kräver att ögonen utsätts för ljus och sker vanligen inom några veckor från förlossningen.
Du:
Din livmoder befinner sig nu c:a 15 cm ovanför din navel. Din viktökning ligger förmodligen mellan 10-13 kg. Under de sista veckorna upplever många att de behöver kissa oftare. Livmodern trycker på urinblåsan och kan göra att du behöver gå på toaletten ofta. Din livmoder har blivit c:a 500 gånger större än den var innan du blev gravid!
Produktionen av röda blodkroppar har nu börjat komma ikapp och blodbristen och andfåddheten som du kanske upplevde tidigare börjar avtaga under den här perioden.
Mina egna tankar om graviditeten:
Vecka 32+1 idag, tänk så veckorna bara knallar iväg. Snart är våran älskade lilla skrotunge här! Som jag skrev tidigare så missade jag tiden hos barnmorskan igår, men har fått en ny tid redan på måndagmorgon. Jag antar att det är nu vi får veta om vi blir skickade på ett tillväxtultraljud eller ej. En del av mig vill så gärna se henne en gång till, innan vi får träffa henne på riktigt. Samtidigt som en annan del av mig säger att läget är under kontroll. Vore dock kul och se hur mycket hon väger och när hon faktist är beräknad att komma till oss.
Annars så dras jag med samma krämpor som innan, en fördel är dock att foglossningen har avtagit helt. Jag har på senare dagar fått pippi på frukt och grönt, Förmodligen kroppen som skriker efter viktiga vitaminer, mineraler, järn och kalcium. Sover fortfarande hemskt dåligt om nätterna, vaknar minst 2-3 ggr av någon märklig anledning. Jag är kissnödig stup i kvarten, så långa sträckor utan tillgång till en toalett existerar inte. Har ökat ca 10kg i vikt sedan inskrivning, och mer lär det säkert bli. Men vad gör det?! Några extra kilon här och där bekommer mig inte när jag vet med mig att dem försvinner i samband med amningen sedan.
Det finns bra dagar, och det finns bättre dagar. Gårdagen var en utav det bättre, och ingen kunde vara gladare i själen än jag. Min stora kärlek kom hem med ett fång röda tulpaner till mig, bara för att han tycker att jag har verkat så ledsen och arg de senaste dagarna. Sedan föreslog han att vi skulle ta oss ner på stan en sväng. Han tog sig verkligen tiden för mig och lilleman, aldrig har jag sett en unge så lycklig som då. Till pappan i familjen blev det ett par nya jeans och lilleman blev med skor. Bara mamman som blev utan, jag tycker att det är så ruskigt tråkigt att shoppa till mig själv numera. Blir säkert bättre när kroppen återgår till sitt normala efter förlossningen sedan.
På tal om förlossning, så missade vi våran tid hos barnmorskan igår. Jag var helt inställd på att vi skulle dit i morgon, så tokigt det kan bli! Men som tur var fick jag en ny tid på måndag morgon, gör inte så mycket att jag får gå själv. Skulle vara ganska så skönt att bara få prata i lugn och ro, bolla tankar och idéer med en utomstående. Veckans magbilder kommer upp i ett senare inlägg under dagen.
Nu ska jag sätta på mig ett ansikte och sedan sticker jag hem till Diana och hennes lilla M en sväng. Lite fika och mammahäng skadar aldrig såhär på en torsdag. I morgon blir det playdate och mammahäng hemma hos bästa Frida, så mys!
Fiiiiii faaan, känner mig så jäkla grisig idag att det nästan är oacceptabelt! Har under förmiddagen sorterat och rensat bland lillemans alla kläder. Hade fina Sonia förbi en sväng som såg till att jag blev av med en del, och jag är några hundralappar rikare. Catching! Efter det har jag hängt nere i tvättstugan för att tvätta upp lillbebbans alla kläder. Något man alltid borde göra när man köpt nytt eller lånat utav någon annan, då det finns en risk för antingen kemikalierester eller annat som kan vara skadligt på ett barns ömtåliga hud.
På tal om hud, så går det MRSA på lillemans förskola fick jag veta igår. Tog upp frågan i ett utav FB's alla föräldraforum. Och det blev ett jäkla liv, och jag blev totalt missförstådd. Men efter att ha läst på mer noggrant, så känner jag mig ändå väldigt lugnt. Jag har är införstådd med att bakterien endast smittar via direkt kontakt med någon som lider av svårläkta exem och öppna sår. Så hädanefter håller vi ett extra öga och håller god hygien både hemma och hos andra. Det kan tydligen bli ruskigt äckligt om man inte har respekt för bakterien.
Nåja, tiden rusar iväg precis som vanligt och jag ska strax hämta hem min fina lilleman.
Godmorgon måndag! Så härligt att vakna upp till ännu en morgon med klarblå himmel och strålande sol. Lämnade lilleman på dagis för dryga timmen sedan, och möttes av en jätte påse med kläder liggandes på hyllan till lillasyster. Världens bästa Diana har gjort det igen, tack tack tack! Kläderna ovan är bara ett litet smakprov på allt fint som fick följa med hem. Det mesta är nytt och praktist taget oanvänt, på några sitter prislapparna fortfarande kvar. Jag är rörd till tårar, och känner en sådan enorm tacksamhet för alla fina människor som jag ständigt omges utav varje dag. Ni betyder allt för mig, för oss!
Jag ska strax ställa mig i köket och slänga ihop en god frukost och dega framför teven en stund. Hemmet är rent och fint, även om golvet skulle behöva få sig en omgång. Meeeeeeen, det får vänta! Jag måste börja tänka på min och bebisens hälsa, hur svårt det än må vara. Så fort jag sätter mig ner så sätter det dåliga samvetet in, att jag bara sitter hemma och gör ingenting. Att jag inte bidrar på samma sätt rent ekonomiskt, samtidigt som jag bidrar med väldigt mycket annat här hemma. Hur som helst, jag har bestämt mig för att försöka njuta sista tiden av den här graviditeten. Allt annat får vänta.
Lite egentid såhär på söndagskvällen. Lilleman hänger hemma hos farmor och farfar tillsammans med pappan i familjen.Själv har jag hoppat i pyjamasen och bäddat ner mig i soffan med en skål glass framför min man kan. Lillbebban i magen lever rövare och har gjort större delen av dagen, inte nådigt vad hon kan ta i lilla damen. Stundvis är det nästan så att man kan ta tag i den lilla kroppsdelen som trycker på utåt, så häftig men ändå så märklig känsla egentligen.
Ensamhet i tvåsamhet - kanske den värsta ensamheten
Nu och då har jag skrivit om ensamheten här på bloggen. Det har inte gått så långt att någon utav oss tänker på separation, men att känna sig ensam i tvåsamheten är jätte ledsamt. Jag vet inte hur han känner, men jag känner så i allafall. Jag känner mig mer och mer ensam med lilleman, och ständigt bortprioriterad av den personen som jag faktist lever tillsammans med. Sedan jobbet tog över hans liv och tillvaro har han lyckats bygga upp en barnfri kompiskrets, medans jag förlorar dem få vänner jag har för att familjen tagit över. Vi kan inte ens prata om det utan att det blir en jättekonflikt.
Lilleman som varit så duktig med att sova i sin egen säng, fick plötsligt ett frispel vid läggningen nu ikväll. Självklart fick jag ta den största smällen, vilket sin tur ledde till att jag bröt ihop i tysthet. Jag vet inte om pappan i den här familjen struntar i det medvetet, eller om han tror att han inte har någonting att tillföra i det som han själv lyckats orsaka. I den takten som han arbetar idag, är viktig tid som går förlorad. Viktig tid för anknytning till sitt eget barn som sedan lägger grunden för relationen till barnet framöver. Det gör ont i hela mig att se honom missa så mycket, och han verkar inte ens se det själv med egna ögon.
Nej, usch...Kände bara att jag behövde få skriva av mig, för jag vill knappast tro att jag är den enda människan på jorden som känner såhär?!
Oj, vad tiden har sprungit iväg idag! Har ägnat större delen av förmiddagen nere i tvättstugan, hängt och vikt tvätt om vart annat. Har för övrigt börjat få sjukt mycket sammandragningar, och hela magen blir som en fotboll flera gånger i timmen. När dem kommer, är det bara att stanna upp och andas en stund.
Och sparka neråt har hon börjat göra också. Ibland så häftigt så jag tror att jag skall kissa på mig, inte för att det någonsin har hänt. Men lite panik får man ju! Sen är det en väldigt konstig känsla när hon vänder sig om, hela magen liksom snurrar runt. Ibland kan man känna en liten fot, en hand eller ett knä som trycker på utåt! Sen det där med hickan också...Det hickas flera gånger om dagen, jag förstod först inte vad det var. Men efter att ha frågat barnmorskan samt läst om det så har jag äntligen fattat.
Efter en lång varm och avslappnande dusch, har jag äntligen krupit ner under täcket. Fredag i morgon, och jag ser fram emot en mysig helg fylld av aktiviteter i form utav lekparkshäng och långa promenader i eftermiddagssolen.
I vecka 32 väger din bebis närmare 1.8 kg och är c:a 44 cm från topp till tå. Under den här perioden rör bebisen sig mer och kraftfullare än någonsin. Kommande veckor bli utrymmet att röra sig allt mindre, och den så kallade fosterställningen blir den enda möjliga. Håll reda på fosterrörelserna och kontakta MVC om de plötsligt skulle minska i frekvens och/eller intensitet.
Tillväxttakten avtar nu något och utgörs främst av ökat underhudsfett som också gör att bebisen ser rundare och mindre skrynklig ut. Amningsreflexen är utvecklad och vid beröring av kinden vänder bebisen på huvudet för att söka efter bröstet, och beröring av underläpp gör att den öppnar munnen. Den klarar också att suga och svälja på ett koordinerat sätt.
Du:
Din livmoders översta del finns nu c:a 13 cm ovanför naveln. Nu när bebisen vuxit sig så stor och livmodern är högre i buken kan du märka av en ny upplevelse: när bebisen ligger uppochner i mage kan den sparka uppåt och träffa dina revben. Trycket kan göra att det känns ömt, särskilt om bebisen fastnar med en fot mellan revbenen. Du kan delvis förhindra detta genom att sitta upp så mycket som möjligt.
Då bebisens behov av vitaminer och mineraler är större än någonsin nu så bör du fortsätta att äta ditt vitamintillskott ända fram till förlossningen. Om du inte redan har gjort det så kan det vara ide att skriva ett förlossningsbrev där du bland annat berättar om hur du ser din förlossning och vad du vill undvika.
Mina egna tankar om graviditeten:
Vecka 31+0 idag, trött i huvudet och tung i kroppen försöker jag att hänga med i vardagen så gott det går. Kan inte låta bli att fixa och dona in i det sista, för det är ju så roligt! Är så less som man bara kan bli på den här nedrans graviditeten, vill bara att våran lilla tjej skall titta ut nu. Men än är det 6-10 veckor kvar tills vi äntligen får träffa liten. Om det kommer igång av sig självt eller om jag blir igångsatt är något som återstår att se.
Om mindre än 10dgr skall vi tillbaka till barnmorskan för att väga, mäta magen och lyssna på hjärtljuden. Ska bli intressant och se om sf-måttet förblir oförändrat dessa veckor eller om det har dragit iväg ytterligare. Sålänge vi håller oss på kurvan så är jag lugn.
Idag var det "Hasaloppet" på dagis, hur gulligt är det inte med små busfrön som tultar iväg så gott det går i snöslasket som återstår efter veckans plusgrader?! Småbarnsgruppen brydde sig inte om att förse barnen med vare sig stavar eller skidor, lika bra kan jag tycka då jag anser att dem fortfarande är lite små för detta evenemang. Lilleman klarade loppet och fick en medalj, duktiga killen!
Nu har jag dock en väldigt trött liten kille här hemma efter dagens come back efter ett par dagars sjukdom/ledighet. Inget konstigt med det! Jag ska strax ställa mig i köket, fixa mellis och förbereda kvällens middag. Lite senare sticker vi upp till saltskog och hämtar upp en kasse full med kläder till ungarna, lite påfyllning i garderoberna säger vi inte nej till!
Fy, vilken jävla morgon alltså! Lilleman har tillfrisknat från allt vad heter förkylning och feber, men skulle trots detta inte alls gå till dagis. Efter en halvtimmes bråk, skrik och bråk så fanns inget annat att göra än att ta ungen under armen och gå. Jag var tvungen, i vanliga fall hade jag inte haft hjärta nog och låtit honom vara hemma. Väl framme vid dagis sprang jag in i Diana, chit-chattade en stund om allt och ingenting. Passade på att gulla lite med M, som förövrigt redan hunnit bli hela 6 månader. Gladare liten tjej får man nog leta efter, ler mer hela ansiktet och kryper gör hon också. Det är nästan så att man vill äta upp henne, så söt!
Nu sitter jag här med dagens första kopp thé och njuter av lugnet (läs:tystnaden). Fick lov att boka om tvättiden till i morgon, någon fick visst för sig att smita in och stjäla våran bokade tid. Har inte tvättat på över en vecka och jag har inte längre några rena kläder att ta på mig. Känns ju lagom kul sådär! Ja..Nej, men man kanske skulle ta och rycka upp sig lite och ta tag i dagen istället.
Trött i huvudet och tung i kroppen, och jag har ingen annan än mig själv att skylla. Jag har varit så inne i min egna lilla bubbla de senaste två dagarna. Det har städats, plockat och möblerats om både en och två gånger. Nya byrån ute i hallen och barnens sängar är på plats, nu saknas bara en sängram till våran säng och sedan är vi så gott som redo för livet som tvåbarnsföräldrar. Vilken lycka!
Min fina baby love och storbarnet är hemma hos farmor och farfar, fikar och kollar på fotboll. Själv unnar jag mig lite välförtjänt egen-tid. Här skall det skrubbas från topp till tå, lägga ansiktsmask och måla mina just nu hemskt fula naglar. Och så ska jag självklart proppa i mig en sjuhelsikes massa glass, mums!
Nu är vi så gott som redo för dig älskade lilla skrotunge ♥
Efter lite blod, svett och tårar så är spjälsängen äntligen på plats. Kan säga att det var lättare sagt än gjort att flytta upp ribbotten och skruva fast spjälskyddet, utan att lyckas ha sönder någonting under tiden. Kände mig så himla duktig efteråt, och bäddat rent har jag gjort också. Fint, tycker ni inte?!
Jag vet inte riktigt hur jag ska inreda ännu, hur sängarna skall stå och vilka färger jag skall hålla mig till. Men det lutar åt vitt och mycket pastelliga färger nu när våren är på ingång. Jag avskyr när folk inreder barnrum i en massa skrikiga färger, sådant skapar bara en massa huvudvärk. Ljust och luftigt vill jag ha det! Så snart älsklingen kommer hem från jobbet sticker vi iväg till Ikea och inhandlar det sista. Morgondagen kommer endast att ägnas åt en massa inredning och storstädning. Jag känner mig alldeles upprymd och lycklig i hela själen, tänk att vi snart ska bli tvåbarnsföräldrar!
Sådär, detta är vad jag har ägnat större delen av förmiddagen åt. Tanken var att vi skulle köpa en helt ny juniorsäng på Ikea åt våran fina lilleman. Men efter att ha rotat lite nere i vårat väldigt proppfulla källarförråd, så stod ju där en sprillans ny växasäng i samma modell som lillans spjälsäng. Kör till sa jag, och nu har lilleman en alldeles egen säng. Han har aldrig varit riktigt förtjust i spjälsängen, så från redan tidig spädbarnsålder så har han alltid velat sova i våran säng. Inte mig emot, även om det kan bli bra trångt och bökigt vissa nätter. Men nu när lillasyster snart är här, så kände vi att det var dags för lilleman att bli stor på riktigt. Barnen får mer än gärna krypa upp till oss på morgonen, men om nätterna ser jag gärna att de små liven sover i sina egna sängar.
I morgon blir det en tur till Ikea för att komplettera med skruvar, madrasser, en ny byrå samt en ny sängstomme till våran säng. Man vågar knappt röra sig längre i rädsla för att den ska braka ihop totalt. Så inte okej! Nu har jag en nyvaken lilleman här som pockar på min uppmärksamhet, och det ska han få!
Nu är vi hemma igen efter en super mysig kväll hemma hos pappa, där det bjöds på god mat och en herrans massa bus och lek. Lilleman var som vanligt upp över öronen lycklig över att få busa med mosters vovve. Det är en fröjd för ögat att se dessa två, helt makalöst så bra dem kommer överrens. Snällare hund får man nog leta efter, hon är uppfostrad väl lilla damen.
Kvällen bestod mestadels utav soffhäng med tårta och ostbågar framför gladiatorerna. Strax efter klockan halv nio packade vi in oss i bilen och åkte hem. Kändes lagom med tanke på den långa vägen hem och älsklingen som ska upp tidigt och jobba i morgon bitti. Helt sanslöst hur han orkar jobba så mycket som han gör, aldrig en ledig dag.
Nåja, ska strax borsta tänderna och krypa ner under täcket. Är så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna, med det säger jag och lillbebban godnatt ♥
Oh lord! Här hemma gjorde vi morgon redan vid 07:15, och jag kan tala om för er att jag är mer död än levande. Nästan så att jag funderar på att lägga mig och vila en stund för att orka med resten av dagen. Lilleman är ledig från dagis, och i eftermiddag sätter vi oss på pendeln ut mot Sollis för att fira pappa som fyllde år igår.
Idag tänkte jag även plocka upp spjälskydd, playmobil och skötbord från källaren, sedan återstår det bara att montera ihop skiten också. I helgen blir det en tur till Ikea, lilleman ska bli med juniorsäng samt att vi behöver en större byrå ut till hallen. Får snart spader på alla lådor och kassar som bara står i vägen, jag vill FLYTTA!!! Vi har redan fått några enstaka erbjudanden här och där, men vi har valt att tacka nej varenda gång. Bor man så fint som vi faktist redan gör, då vill man inte riktigt byta ner sig till något sämre. Vill inte att mina barn ska växa upp i nått jäkla ghetto liksom. Håller alla tummar och tår att vi får ett radhus eller en lägenhet närmare centrum inom kort.
Nej, nu ska jag lägga huvudet på kudden en stund och bli lite människa.
