En helt vanlig lördag den 11/5, vi hade egentligen inte gjort något speciellt denna dag. Hade redan under ett par veckors tid kännt av kraftiga förvärkar, som sedan avtagit för att komma smygandes tillbaka. Men just den här dagen hade värkarna tilltagit i styrka, och jag började få riktigt ont. Flåsade mig igenom varje värk, spelade lite candy crush på mobilen för att komma på bättre tankar. Det var inte förens vid 16-17 tiden på eftermiddagen som jag började klocka värkarna. Någon timme senare upptäcker jag en minimal blödning vid toalettbesök. Ringer in till förlossningen en liten stund senare, och jag ombedes att komma in för en kontroll. Jag är vid detta skede i v. 41 (40+3), med andra ord fullgången som man bör vara. Eftersom läget inte var akut, så tog jag mig tiden att packa en väska åt lilleman att ta med sig hem till faster. Själv hade jag redan packat bb-väskan långt i förväg, alltid redo. Tog på oss ytterkläderna och gav oss iväg. Ringde mamma och förvarnade att det eventuellt kan bli en bebis fram mot kvällen, alternativt morgonen därpå. Tårarna sprutar av separationsångest från min älskade son, lycka, gladje och fullständig panik. Nu är det på riktigt!

 

När klockan slår 19:45 blir vi inlagda på förl.avdelningen, och barnmorskan utför en vaginal undersökning. Jag konstateras vara öppen ca 1cm, normala fosterljud på 130 slag/min. En halvtimme senare bedöms läget som normalt, och barnmorskan har svårt att få till en registrering och jag kopplas bort från CTG'n. Mina sammandragningar tilltar i styrka och jag ber om att få stanna kvar. Så vi tog en timmes promenad i korridoren, förmodligen den längsta promenaden i mitt 25-åriga liv.

 

Klockan 21:56 görs en ny bedömning, status oförändrad. Jag kopplas återigen upp till CTG med avvikande registrering. Jag får veta att bebisens hjärtljud är kraftigt nedsatt. Detta stabiliseras en stund senare. Klockan 22:26 får jag Citodon utskrivet mot smärtsamma sammandragningar, samt värmekudde i fram. 

 

Vid 23:02 bedöms läget återigen som normalt och jag blir bortkopplad från CTG'n för andra gången denna kväll. Det dröjer inte länge, för vid 23:48 ringer jag in personalen då jag känner hur det trycker på kraftigt nedåt. Jag är nu 5cm öppen, och jag önskar lustgas som smärtlindring. Något som skall komma till att bli min bästa vän ett tag framöver. Vid det här laget är jag så omtöcknad och i fullgång med värkarbetet, så jag ger nu en inblick från min förl.journal.

 

23:50 Smärtlindring: Börjar andas lustgas/syrgas 50/50. Skriver ut Fv2.

 

23:57 Förlossningsförlopp: Fosterljud 135, 10 cm öppen, ffd huv ned sp, buktande hinnblåsa.

 

 

00:05 Fosterljud: 140

 

00:08 Fosterljud 130

 

Amniotomi: På pat:s önskemål om snabbare förlopp. Klart fo-vtn.

 

VU: mm retrah, ffd huv 2tvf ov bb

 

00:21 Aktivitet: Ställer sig på knä för att få hjälp av tyngdlagen, pat önskar snabbare förlopp, obekväm ställning, byter till höger sida. 

 

00:24 Kontraktion: 60"/2'

 

00:28 Smärtlindring: Höjer lustgas/syrgas t 60/40 på pat:s önskemål.

 

00:31 Kontraktion: Krystvärkar, rask progress, krystar i egen takt, komb m lustgas.

 

00:33 VU: ffd huv framföds i slutet på värk

 

00:35 Notat: ffd huv i vulva, foster tittar, ingen s-dr trots upprepad stim av uterus utifrån, bm Ewa-Lena Fisk-Evans in på rum, trycker utifrån på fostrets hö axel medan ut löser hö arm underifrån.

 

00:36 Födelse: Kön: flicka. Förlossningen startades: Spontant.

 

00:53 Förlossningsförlopp: Placenta och hinnor utkrystas, insp till synes hel och med fullständiga hinnor, uterus palp kontrah -1.

 

Blödning: I samband med placentas avgång, uppmäts t 1100ml, uterus masseras hård -2, blödn avstannar.

 

02:30 Efterskötning: Mamma: Bltr 129/79, temp 37,4, puls 95. Total blödning 1200ml (1100+100). Uterus väl kontrah -2, visas egenpalp uterus. Har kissat. Pos amningserfarenhet. Önskar TGH. 

 

Barn: Sugit m rätt teknik. Har ej kissat. Mekonium avgått. Temp 35,1. Läggs hud m hud hos far, dubbla filtar på.