Jag är helt slut efter att ha flängt runt som en gummisnodd ända sedan tidig morgon. Har sovit riktigt kasst i natt, oroliga tankar som skapar ett enda stort kaos som gör att det kryper i hela kroppen. Barnen sov inte så mycket bättre dem, och jag skulle inte bli förvånad om min oro smittat av sig. Vet inte hur många gånger jag vaknade i natt, rädd för att försova oss. Klockan 06 gjorde vi morgon, och barnen var grinigare än någonsin. Elias som har fastat sedan 00:00 i natt var förbaskad för att han inte fick vare sig äta eller dricka. Stackars mammas älskling, att säga nej till föda där och då kändes bara så himla fel. Ni kan bara ana hur hungrig han var efter operationen, lilla hjärtat!

 

Operationen i det stora hela hade gått jättebra! Lite ledset vid nedsövningen, inte så konstigt och till och med storhjärtat bröt ihop. Lite glad såhär i efterhand är jag över att jag inte var med, jag hade inte fixat det för en sekund. Elias är i allafall uppe på benen, leker, druckit saft och ätit glass i stora lass. Även jag och Meja har haft det toppen, strosat omkring på stan och barnen fick sig en ordentlig påfyllning i garderoben. Lite nytt till mama blev det också, glad tjej hej! 

 

Nu är vi hemma och jag ska lägga mig på soffan en stund i väntan på att mina hjärtan skall kliva innanför dörren. Åh, som jag längtar! Lillsmul sover gott i vagnen, och där lär hon nog bli liggandes ett litet tag till.