Att få det där berömda vardagspusslet att gå ihop är inte alltid lätt. Ni vet känslan av att leva i ett hamsterhjul som bara spinner på. Samma sak dag in, dag ut...Jag förstår inte hur alla gör för att få det där vardagspusslet att gå ihop med förskola, skola, jobb, fritid etc?! Vill först och främst poängtera att det fungerar toppen nu såhär under mammaledigheten. Här hemma är det jag som för det mesta håller i tömmarna. Det har helt enkelt blivit så eftersom jag är den som har varit hemma längst. Vi försöker fördela graserna, men i slutändan är det jag som har övertaget. Jag gillar att ha läget under kontroll, ser gärna att det mesta är planerat in i minsta detalj, just för att få vardagen att fungera. 

 

Inom loppet av bara några veckor börjar Meja på förskolan och det är dags för mig att återvända ut i arbetslivet. Ett stort orosmoln hänger över mig, och den där så välbekanta klumpen i magen vill bara inte försvinna. Hur ska vi få vardagen att gå ihop? Vem hämtar, vem lämnar? Vem städar, vem lagar mat? Vem tar hand om ungarna, när får vi tid för varandra?! Jag skulle kunna fortsätta i all evighet, och jag kan försäkra er om att det inte gör mig mindre orolig. Det kommer att fungera, men jag ogillar så in i norden att vara så ovetandes om framtiden. Att inte veta! Det svider så i mitt arma mammahjärta, jag vill aldrig någonsin skiljas ifrån mina älskade små barn. Aldrig aldrig aldrig, jag är ju som gjord för att vara hemma. Jag känner mig bekväm i mitt lilla hamsterhjul där jag håller ställningarna. Samtidigt som jag längtar ut, längtan efter att skapa mig själv ett eget och självständigt liv. Skapa mig en arbetsplats som skänker mig glädje och energi. En plats med trevliga kollegor och möjligheten att bli något stort. Jag vill växa som person, ta mig an livets utmaningar...

 

Nåja, tisdagskvällen börjar lida mot sitt slut och båda barnen sover sedan en tid tillbaka. Har ägnat mig åt att plocka fram morgondagens kläder, packat skötväskan för i morgon väntar en mysig förmiddag på öppna förskolan för mig och Meja. Känner att det var alldeles för längesedan vi tog oss ut och lekte med kompisar. Nog för att lilla fröken kommer vara bra mycket större än alla andra barn kan jag tänka mig, men det är bara kul tycker jag. Lite sång och lek kommer göra susen! Vid lunchtid sedan möter vi upp pappan i familjen för lite lunch/fika samt hämta ut min vigselring som gick sönder häromveckan. Fullspäckad tisdag med andra ord, skoj!