Nu har det snart gått två dygn sedan pappan i familjen lämnade oss för en grabbweekend i Warsawa. När jag tänker på det så är det nog första gången som jag är ensam med båda barnen under en sådan lång tidsperiod, och det är verkligen med blandade känslor. Stundvis kan jag sakna honom hur mycket som helst, samtidigt som det kan vara rätt skönt att få rå om barnen på egen hand. Det är tufft, men också väldigt mysigt!

 

Båda barnen har varit lediga från förskolan och tillsammans gjorde vi ett par härliga timmar ute i den varma höstsolen. Med Elias på sin cykel och med Meja i vagnen tog vi en promenad till affären, vidare till lekparken och sedan hem igen. Avrundade förmiddagen med pannkakslunch och legobygge på vardagsrumsmattan. Jag hade hoppats på att Meja ville sova en stund på eftermiddagen, vilket slutade i att jag själv slocknade i ren utmattning.

 

Sena kvällen kom och gick, vi laddade som vanlligt upp med fredagsmys i form utav chips och minimalt med godis framför fredagsfinalen i Idol. Så uppspelta och exalterade barnen har varit inför detta, lite roligt att dem knappt höll sig vakna under första halvlek i programmet och somnade för natten någon gång kring halv nio-tiden. Älskade tokungar!