< Lina - Mamma till Elias & Meja ♥ -

....

 
 


Morning!

 
Här klev vi inte upp ur sängen förens någong gång kring nio-tiden, jag och minstingen i familjen. Så himla skönt! Storbarnet i famijen vet jag inte när han klev upp i morsse, men en sak som är säker är att han hitatt till kylskåpet helt själv. Jag är en väldigt närvarande förälder, det finns ingenting jag inte skulle göra för mina barn. Men ibland älskar jag hur självständiga mina barn ändå är.  Vårat mål som föräldrar är att lära våra barn att bli just det, självständiga. 
 
Idag skiner solen, tanken är att jag ska fylla poolen ute på balkongen och barnen får svalka sig en aning ifrån värmen som är. För min egen del står det tvätt, städ och packning på agendan. Jag behöver bara tänka på det så sköljer liksom ångesten över en likt en jätte tsunami. För att hantera situationen lite lättare, så hade jag tänkt att skriva en packningslista. Då slipper jag oron över att ha glömt något, och jag får en bättre översikt över vad som faktiskt skall med. 
 
Nu däremot skall jag försöka peta i mig lite frukost och krama på mina fina barn. Önskar er en fin dag!


Panikångest

Hej vänner! 
Jag vet att det är lite glest mellan uppdateringarna just nu, men vi försöker verkligen ta vara på dygnets alla vakna timmar så gott det går. Solen och värmen har slagit till med full kraft och vi har gjort sommarens första strandbesök här för bara någon dag sedan. Idag har vi hunnit med en sväng på Ikea, lite nya köksprylar fick följa med hem, samt en super mysig badrumsmatta. För er som inte vet så går pappan i familjen på semester i början utav nästa vecka och vi packar in oss i bilen för två veckors(?) semester nere på västkusten. Det känns som om vi har väntat huuuur länge somhelst på den här dagen, och nu är det bara TVÅ dagar kvar!! Som ni förstår har jag lite att stå i...
 
Men hörrni, som rubriken lyder så tänkte jag prata lite om min panikångest. Det är inget som jag vanligtvis brukar prata med någon om, psykisk ohälsa idag är så vanligt men samtidigt så himla tabubelagt.Man vill ju så gärna tala om för folk att man mår bra, för det är ju det man gör när man träffar någon som frågar en hur man mår. Om jag skulle tala om för någon, att just idag så mår jag inte så bra så finns det alltid den som viftar bort det hela, rycker tag i en och talar om att det finns dem som har det värre. Fast det är ju ingen giltig orsak för att inte må dåligt. Folk som inte förstår allvaret i hur dåligt man faktist mår, viftar bort problemet istället för att faktist stötta och på något sett hjälpa till. Det är vid sådana tillfällen som det blir så svårt att be om hjälp, hur gör man och vem pratar man med? Min panikångest grundar sig mycket i att jag sedan barnsben växt upp med en alkoholiserad förälder. För er som vet hur det är att leva i en missbruksfamilj kanske har lite lättare att förstå vad jag pratar om. Ni som inte vet så kan jag förstå att det är svårt att relatera. Det finns så mycket jag skulle vilja dela med mig utav, men å andra sidan så vet jag inte om det skulle ge mig någonting att göra det. Det är trots allt en sådan ångestfylld period i mitt liv, det är fortfarande något som förföljer mig än idag. När man tror att det äntligen skall ske en förändring, till det bättre så blir man ändå motarbetad. Det är ett ständigt "on going project", du får alltid börja om på ruta ett igen. 
 
Jag skulle säga att min panikångest har växt sig starkare gradvis med åren som gått. Förut kände jag inte av den lika mycket som jag gör idag. För mig kan det handla om det mest simplaste i världen, som tex att gå och handla. Bara att vara ute bland folk, när vi ska hälsa på någon, timmarna innan jobbet eller vid större sociala sammanhnag. Det börjar med en klump i magen, kallsvettningar, oregelbunden andning och jag kan stundtals försvinna in i mig själv. Jag blir näst intill okontaktbar och jag vill bara vara själv. 
 
Min senaste panikångestattack utspelade sig som senast i söndags. Vi var inbjudna till en större tillställning, jag var inställd på att gå då vi fick inbjudan i relativt god tid. Men bara tanken på att jag skulle behöva kränga på mig en alldeles för tight åtsittande klänning, klackar, hårt sminkad och stylat hår. Det blev helt enkelt mer än vad mitt psyke klarade av. Det här har aldrig hänt tidigare vid familjerelaterade sammankomster, så gradvis blir min panikångest allt starkare. Mycket grundar sig i dåligt självförtroende, taskig självkänsla och brist på bekrätelse. Jag har alltid varit den där sociala tjejen som älskar att omges utav folk, avskyr att vara ensam. Har alltid gjort! Det kan liksom bli så paradoxalt för jag är inte ensam, jag har hur många som helst som jag skulle kunna vara med. Men ändå så vill jag ingenting annat än att vara ensam. Ni tycket säkert att jag är hur konstig som helst, men det är liksom lite så jag fungerar. Det har många gånger påverkat mina relationer med folk, jag har tackat nej till så många tillfällen att träffa vänner, familj osv osv. Min kropp är mitt eget fängelse, det är min ångest som styr mig och det är bara jag själv som tvingar mig själv att leva i det här fängelset, ingen annan. Det är verkligen så himla deprimerande att leva såhär, alltså jag får bara sådan ångest att ens berätta allt det här. Jag ska försöka utveckla min panikångest i lite större drag i ett annat inlägg. Lever du med någon form av panikångest eller kan relatera på något vis, kommentera gärna nedanför hur just du upplever din ångest. 
 
Hörrni vänner, klockan är alldeles för mycket och jag ska försöka sova. 
 
 
 


Att börja förskoleklass

Det känns fortfarande så overkligt varje gång jag tänker på det, att våran stora lilla lämnar sin trygga hamn för at ge sig ut på större äventyr. Nu var det ett ganska bra tag sedan vi vart inbjudna till föräldramöte på skolan Elias skall börja på i höst. Jag kan man handen på hjärtat tala om att det ligger som en ångestladdad klump i magen inför detta. Mycket dels för att Elias inte har fått möjliheten till förberedande besök inför skolstart och övergången blir därmed allt annat än vad vi som föräldrar önskat. Några kompisar sedan tidigare medfljer inte heller vilket också har en betydande roll i det hela.
 
Elias själv ser fram emot att få ta det stora klivet in i skolans värld, naturligt som sig bör. De har vuxit ifrån förskolan och intresset för räkning, bokstäver, stavning och läsning kommer allt mer och mer. Men likt förbannat så dyker alla dessa orostankar och funderingar upp i huvudet. Jag kan liksom inte stänga av det, det kan gå flera dagar och när allting samlas på hög så brister det tillslut. 
 
Tanken var att inskolningssamtalet skulle ske under v.31, fråga mig inte varför man schemalägger något så viktigt under semestertider?! När man har haft en hel termin på sig att besöka de blivande 6 åringarna, träffa föräldrarna så att övergången blir så naturlig och odramatiserad som möjligt. Nu går vi miste om en sådan viktig del då vi är bortresta och går även miste om inskolningstillfället som sker den 17:e augusti. Vi har under dagen varit i kontakt med rektorn på skolan och han kunde inte besvara mina tankar, frågor och funderingar kring detta förens pedagogerna var tillbaka efter semestern. Well, excuse me för att jag har valt att placera mitt barn på eran skola! På vem ligger ansvaret att mitt barn skall få en sådan fin upplevelse och avslappnad övergång som möjligt när han tar det stora klivet in i skolans värld?! Hur kan jag som förälder avdramatisera det hela när jag själv går runt som en ångestladdad bomd inför det faktum att vi inte har en aning om det som komma skall?! Jag vänder mig ut och in för mina barn om så behövs. 
 
Jag vet att det kommer bli bra, det ger med sig när allt är i gång. Det faller sig liksom naturligt som mamma att oroa sig lite extra mycket. Tänk att vi snart har en liten kille som går i skolan!


Årets sista dag

 
Då var den sista dagen på år 2015 kommen, med det sagt ett år som känns ganska så skönt att få lämna bakom oss. Det gångna året har varit turbulent på många olika plan, inte bara i mitt eget liv men också i andras.Jag har så otroligt mycket att se fram emot, om än väldigt optimistisk hoppas jag ändå att år 2016 kommer och skall bli Mitt år. 
 
Det var längesedan jag gjorde en årsresumé, vilket hade varit roligt för både er och mig. Men jag känner inte riktigt att det finns vare sig tid eller ork, istället kör vi på 9 snabba frågor och svar. Jag vill åter tacka alla er följare och läsare både här och på min instagram (@linas.daily), som troget klickat er in här dagligen för att följa våra liv och vardag. Önskar er ett Gott nytt år och God fortsättning på det kommande året. 
 

1. Vad längtar du allra mest till just nu?
Vad jag längtar mest till är framför allt en nystart, nya möjligheter på det personliga planet likväl som på jobbfronten. Jag ser också väldigt mycket fram emot våran utlandsresa i början utav februari, en hel  vecka tillsammans med lilla familjen, kunde inte kännas mer lägligt. 

2. Vad tränade du senaste och vad var det? 
Jag är förskräckligt dålig på att träna, men det skulle väl ha varit i somras då jag var väldigt ihärdig och motiverad. Lätt vardags motion i form utav långa powerwalks.

3. Vilken är din favoritdryck? 
Mineralvatten alt en kall öl

4. Vad önskade du dig i julklapp? Fick du någon julklapp?
Önskade mig en ullkappa samt köksartiklar. I julklapp fick jag en kappa från Zara och en sprojlans ny Gucci väska. 

5. Har du några nyårslöften?
Jag har inte avlagt några nyårslöften av den enkla anledningen att jag har en tendens att bryta dem oavsett.

6. Vad lyssnar du helst på just nu?
Classic indian music, Prem Joshua. 

7. Vad köpte du senast? 

Om jag inte minns helt fel så köpte jag mig nya underkläder, samt en gosig tröja

8. Vad ska du göra för dig själv idag? Vad ska du göra?

En lång dusch, fixa håret ocg måla naglarna 

9. Hur tänker du starta det nya året?

Med ett par dagars fortsatt ledighet fram tills det att jag börjar jobba igen den 7:e januari. 



Annandag jul

 
Det var mig då ett himla flängande på lilla familjen. Gårdagen tog ut sin rätt och här hemma gjorde vi inte morgon förens någon gång kring halv elva tidigare i morsse. Jag kan inte minnas när senaste jag fick sova så länge,så lyxigt men framförallt så välbehövligt efter dessa dagar. Hela förmiddagen har båda kidsen pillat och grejjat med sina nya julklappar, det här med att leka med en sak i taget existerar inte för tillfället. Jag tycker att jag går och plockar mest hela tiden. Försöker hålla efter så gott det går, men inser att det är näst intill omöjligt!
 
Jag måste ju få lov att slå ett slag för det ljuvliga tipi-tältet som åkte upp redan sent igår kväll. Ett himla meckande att få till det bara, också lite överrumplad över hur stort det faktist var. Hela kvällen igår ägnade jag mig åt att städa, plocka och röjja ur barnens alla miljoner leksaker som bara ligger och tar en himlans massa plats. Än så länge har tipi-tältet fått en provisorisk plats i väntan på att jag ska hitta en bra lösning som fungerar för alla. Bästa lösningen vore såklart att flytta till större, vilket vi pratat om sedan länge. Även det ett projekt som kräver tid och planering, snart så...
 
Hur som helst, i eftermiddags brummade vi iväg för ett näst sista julfirande hemma hos barnens faster och kusiner.En lite mer "annorlunda" jullunch än vad vi traditionella svenskar kanske är vana vid. Här äter man något som kallas för "kubba", ovala små bulgur-knyten innehållandes lammfärs eller nötfärs som kan serveras i många olika former. Vanligtvis i en brun sötsur sås, men just idag i en lite ljusare sådan och dessutom med kikärtor i. Vi  äter även en mängd andra maträtter så som kyckling, dolmades och lamm qozi med ris och massa andra gottigheter. 
 
Tack samtliga för en urmysig dag, i morgon väntar ett sista julfirande hemma hos pappa. Lilla familjen sover för natten och jag skall göra detsamma. 


Julafton 2015

 
Så var ännu en sådan där fantastiskt mysig julafton till ända. Vi åkte ut till mamma, hela familjen redan på tidiga tisdagsförmiddagen. Lite utav en tradition som vi har i våran familj, att tillbringa dagen innan julafton tillsammans. En tradition vi håller hårt på, näst intill icke diskuterbart. Har du och din familj någon/några särskillda traditioner kring storhelger?! 
 
Det har varit full rulle redan från tidig morgon till sena kvällen. Både Elias och Meja har varit sådär barnsligt uppspelta och förväntansfulla, precis sådär som barn skall vara på julafton. Julaftonsmorgon bjöd på mysfrukost framför Alla vi barn i Bullerbyn följt utan Petsson och findus på teven innan alla julförberedelser inför den traditionella jullunchen som alltid äger rum under tidiga julaftonseftermiddagen. Kalle anka klockan tre, på pricken följt utav kaffe och paketöppning. Jag måste ju bara få lov att skryta lite om hur bortskämda båda barnen blev med fina julklappar utav alla dess slag. Lite bekymrad över hur fanken vi ska få plats och bo kvar i våran dunkla lilla vrå till lägenhet. Vi har snart fyllt från golv till tak på alla platser möjliga. Hur som helst så är jag så överväldigad och tacksam över våra familjer och alla finna människor vi har runt omkring oss!! 
 
 
Idag har vi tillbringat dagen med mina svärföräldrar, svåger och R's kusin med familj (barnens kusiner) Ett besök på en arabisk restaurang i Skärholmen, för att sedan susa hem och slänga oss på soffan innan vi gjorde ett besök hemma hos svärisarna för lite kvällsfika och juldagsfirande
 
Annars har vi ägnat oss åt att rensa i röran och bland alla barnens leksaker. Ett sprojlans nytt Tipi-tält från ljuvaste Alice&fox har fått sig en plats i den lilla vrån och Elias har fått sig en alldeles egen lego-hörna. Jag lär säkert ändra mig hundra gånger om, bilder utlovas så snart det är färdigt. 
 
I morgon väntar ett tredje och näst sista julfirande innan vi lämnar julen bakom oss, och jag har ställt mig till att slänga ihop en smaskig dessert som jag hoppas skall smaka! Nu väntar dock en god natts sömn, skulle ta mig fanken kunna somna ståendes alltså! 
 
 
Dem här två alltså, tillsammans världens finaste kusiner- 


1:a advent

 
Hej vänner!
 
Nu har det blivit ett alldeles för långt uppehåll här inne på bloggen, men som vardagen ser ut just nu så fylls all min vakna och lediga tid som vanligt utav jobb, hem och familj. Min nya arbetsplats på Riksdagen skänker mig så ofantligt mycket glädje, all den positiva feedbacken som jag tar med mig därifrån är mer än vad jag någonsin kunnat drömma om. Det tråkiga i allt detta fantastiska är såklart att vi finner tid för varandra allt mer sällan, därför blir också bloggen och andra sociala medier lidande. Men det får lov att vara så, snart går vi på lite välförtjänt julledighet och ingen är gladare än jag för det!
 
På tal om juletid, är det inte helt galet att vi om bara någon dag lämnar november bakom oss för att välkomna ett efterlängtat december med öppna armar?! Första advent lider mot sitt slut, och jag hoppas att ni har haft en minst lika mysig dag som oss. Vi är åter på hemmaplan, jag och barnen efter två urmysiga dagar hemma hos mamma-mormor.Mysmiddag på Jensen Bofhouse i Skärholmen centrum för att sedan avrunda med en traditionell adventsfika med glögg, lussebullar och tända ljus. Hur firar ni?!
 
 


Söndag

 
Hej vänner!
Ni har väl inte glömt att ställa om klockorna till vintertid?! Tänk så mycket en ynka timme kan göra, här tog vi sovmorgon och klev inte upp förens någon gång kring nio-tiden. Lyx! Som ni kanske redan vet, är och har jag aldrig varit någon frukost människa. Men vad jag döremot älskar är att kunna duka upp till brakfrukost när samtliga familjelmedlemmar är hemma. Denna helgen var precis just en sådan, så himla mysigt!
 
Idag har vi inga som helst aktiviteter inplanerade och ingen kunde vara gladare än jag. Så skönt att bara kunna ta dagen som den kommer. Solen skiner och jag längtar ut, vi får helt enkelt se vad dagen har i sitt sköte. Just det, nya vardagsrums lampan är på plats. Efter en hel del meckande och många svordommar fick vi tillslut upp den. För er som undrar så har vi köpt lampan med samtliga ljuskällor från Mio, just nu har dem 20% på hela sortimentet fram tills i morgon. 
 
 


Leklandslördag

 
Idag klev jag upp strax innan klockan nio och fixade frukost till hela lilla familjen. Tidigare i veckan köpte vi hem den minsta helgskinkan vi kunde hitta, som vi sedan griljerade i morsse. Så himla gott ska ni veta! 
 
Efter frukosten gjorde vi oss i ordning för att sedan ta oss ut i den härliga höstsolen som värmde gott. En tur till Mio och hem kom vi med förmodligen världens finaste vardagsrums lampa. Jag är kär, materiell kärlek om man nu kan bli det?! Ni ska få se bilder så snart lampan sitter uppe. En varmkorv och fiskedamm inne på coop senare packade vi åter in oss i bilen för at tillbringa eftermiddagen på Fun house, Södertäljes alldeles egna lekland. Barnen gick all in och har nog lekt för en hel vecka framöver. Dock tog en tragisk trafikolycka udden av det hela, med två ambulanser, en brandbil och ambulanshelikopter på plats blev stämningen genast väldigt tryckt. Alla stod som packade sillar vid de stora fönsterrutorna för att ta del av vad som precis hade hänt. Två joggande män som av någon händelse blivit påkörda av ett fortkörande fordon, varav en allvarligt skadad. Det tog inte lång stund innan även civilpolis vart inkopplad. Kan inte sticka under stolen med att det vände sig lite i magen med tanke på så många barn som vistas i just detta område, och dessutom med ett stort lekland tvärs över gatan. Nä, fy sjutton alltså! 
 
Nu tänkte jag och min stora kille strax krypa ner under varsin filt med godisskålen i knät framför "Så mycket bättre". Några fler som kollar?! Jag är inte lika bekant med deltagarna denna som med föregående säsong. Dock blev jag riktigt berörd av förra lördagens program, Niklas Stömstedt alltså! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Alla dessa minspel...

 
 
"Meja, hur gör pappa?!"
 
Alltså, alla dessa knasiga små minspel. Den här lilla donnan är i särklass den mest roliga och härliga unge jag någonsin fått lära känna. Min egna fantastiska och älskade lilla dotter. Jag tror att hon har minst ett uttryck eller ett särskillt namn på de närmsta i hennes omgivning. Vet inte hur många otaliga gånger jag har skrattat så att tårarna fullkomligen sprutar ur ögonen på mig. Älskade lilla tokfia, vad gjorde vi innan dig och din knasiga bror?!
 
Torsdagskvällen börjar lida mot sitt slut, och jag har idag gjort mitt näst sista pass på Riksdagsrestaurangen för den här veckan. Jag har bara i morgon kvar och sedan tar jag och lilla familjen äntligen lite välförtjänt helg. Känns som om vi mest gått om varandra hela den här veckan, så det ska bli så himla skönt att få rå om varandra igen. Vi väntar fortfarande otåligt på leveransen utav våran nya skänk från Jysk, som är tänkt att vi skall ha i våran just så väldigt kala och tråkiga avlånga hall. En side chair, ny hallmatta och små söta detaljer som jag gärna ser att dem går i färgerna koppar, mässing och guld. En ny vardagsrums lampa har vi också kikat på, förhoppningsvis slår vi till under helgen då Mio har 20% på hela sortimentet. Näst kommande projket blit att göra om i barnens lekhörna, ett tipi-tält skulle vara på sin rätta plats. Sedan är jag så himla sugen på de ljuvliga hyllorna från Alice&Fox, to die for! 
 
 
 


Ella's kitchen

 
Ni har väl inte missat att Willy's just nu rear ut dessa super smaskiga smoothies från Ella's kitchen till ett pris utav 5:-/st. Köper du fem stycken får du dem alltså för ynka 25:- . Jag kan tala om att Meja älskar dessa! Så himla praktiska att ha med i väskan när hungern tryter och mättar gott i de små magarna för stunden. Jag ka även tycka att det är ett trevligt litet komplement som mellis eller efterrätt. Igår passade vi på att köpa på oss ett helt lager när vi gjorde den månatliga storhandlingen. Storhandlar ni för en månad framåt i eran familj eller kör ni istället på veckohandling?! Vilka är era bästa inköpsställen?!
 
 


Dagens middag - Cashew Masala

 
Kan ni förstå att jag står och serverar mat hela dagarna, och ändå orkar att stå framför spisen efter en lång arbetsdag?! Denna onsdagskväll fuskade jag dock till det med en färdig Cashew Masala curry sauce från Pataks som jag tillsatte i den stekta kycklingen. Till det severades vanligt basmatiris, sallad och finhackad persilja. Enkelt, men ändå så gott! Lagar ni som oftast allt från grunden, eller fuskar ni precis som vi ibland?! Vilket är erat favorit recept när ni har ont om tid?!
 
Idag fick jag rycka in ett par timmar tidigare på jobbet för att ersätta en kollega som gått och sjukskrivit sig. Elias var inte helt nöjd med att behöva kliva upp två timmar tidigare än vanligt. Utanför fönstret vat himlen fortfarande nattsvart och han undrade säkert vart mamma skulle ta vägen "mitt i natten" och detta skulle han minsann tala om för sin pappa. Knasiga unge! Överlag har det varit en bra dag, jag har fått jobba ihop med ännu en ny kollega från RA. Jag älskar att man får knyta så många nya kontakter i den här branchen, ingen dag är den andra lik och vi har alltid så himla roligt på jobbet.Jag är så tacksam över valet att sadla om och göra något som jag älskar. Det är det här jag skall göra, det är här jag hör hemma! 
 
Pappan i familjen har tagit med sig våra två små sprallben för kvällsfika och lek hemma hos farmor och farfar. Själv har jag ägnat mig åt att plocka, städa, hänga tvätt och nu tänkte jag inta ryggläge i soffan framför teven ett slag. Gissar på att det blir en tidig kväll, i morgon väntar ännu ett pass på Riksdagsrestaurangen och på fredag likaså. 


IDAG

 
Hej vänner!
 
Långt mellan uppdateringarna nu, mest beroende på att all min lediga och vakna tid går åt till jobb, hem och familj. Ni får hålla ut, förhoppningsvis lugnar det ner sig snart. 
 
Idag har inte varit någon bra dag, idag har livet vart skit och idag ville jag inte vara med längre. Ledsen, trött, arg, irriterad och ingenting är som det ska. Ni vet känslan när någon väljer att avsluta sitt liv under bästa rusningstid, när stressen redan står en upp i halsen som det oftast innebär att vara småbarnsförälder. Det tog mig tre timmar, JA ni hörde mig rätt. TRE TIMMAR tog det mig att komma till jobbet denna tisdagsmorgon. Trots god marginal blev jag ändå 1,5h försenad. Ska man lägga ihop den sammanlagda restiden dubbel väg, så har jag åkt fler timmar kommunalt än vad jag har arbetat ihop idag. Ovärt, indeed! Hade det inte varit för min vapendragare in crime och fina vän Becca, hade jag lagt mig ner raklång och gråtit en skvätt. 
 
Sena kvällen är kommen och jag känner mig rikast i världen som ändå har en familj att komma hem till. Tacksamhet i ordets rätta bemärkelse!


En bättre helg!

 
I lördags var det så äntligen dags för mig och R att kliva ombord på Viking Cinderella, som i sin tur skulle ta oss på en 24 timmars lång tur från Stockhom-Mariehamn och tillbaka. Som några av er kanske redan vet, så firar vi fyra år som gifta. Med det sagt slog vi till med en skaldjursplatå och en flaska mousserande som vi beställt i samband med bokningen. Jag har aldrig varit så nöjd, och maten helt gudomlig! Inte för att tala om den toppklassiga servicen. Har ni inte besökt Ocean Sea view tidigare, så tycker jag att ni skall göra det. Som medlem i Viking Club får du dessutom 10% rabatt på hela menyn. Så himla mysigt att få ett helt dygn tillsammans, något vi inte är allt för bortskämda med och därför passade vi på att njuta extra mycket.
 
Barnen som vi lämnade hemma, har haft en toppen helg ute hos mormor och moster. Dem har bl.a besökt utkiksplatsen ute vid Arlanda och hälsat på fölisen Harry. Innan vi åkte ut mot Viking terminalen i lördags eftermiddag, hälsade vi på min syster och hästgården ute i Rotsunda som hon och kompisen Fanny flyttade till ganska så nyligen. Tänk er att bo vägg i vägg med ett stall och hästhagar utanför fönstret. rena rama drömmen för en hästtjej som min kära syster. Jag är så glad för hennes skull!
 
 
 
 
 
 
 


Sjukstuga hos oss

 
Min stora skruttunge är sjuk...svag, ynklig och jätte jättesynd om honom!
En ny förkylning är här på besök och Elias har legat i tårar och tagit sig för öronen. Tänk att vi aldrig skall bli kvitt alla dessa öron-näsa-hals sjukdomar. Elias blir otroligt sårbar när han är sjuk, jag kan tyda varenda tecken när något inte står rätt till. Hela eftermiddagen igår och idag har han bara velat ligga i mammas knä och näst intill hyperventilerar bara jag rör på mig. Lillasyster som också legat sjuk sedan i början utav veckan, fick lov att bli hemma ännu en dag mest för att vara på den säkra sidan. Med två små som pockar på ens uppmärksamhet, blir känslan utav otillräcklighet lätt överväldigande. 
 
Vi är trötta nu, alla tre. Efter en lång och sömnös natt, har sängen aldrig varit så efterlängtad som nu. Elias låg ju bara och grät av smärta trots alvedon. Nu varvar vi alvedon med Nezeril som skall minska trycket i öronen och jag hoppas att han skall få sova lite bättre i natt. 
 
 
 


Fru Vera

 
Här är två utav alla fina presenter som barnen blev bortskämda med under gårdagens besök. Kan inte låta bli att älska dessa prints alltså, om än mer just för att dem går emot normen. Meja är och har aldrig varit den som klär i rosa, hon är mer som sin storebror som gör sig bäst i multifärgat och med tuffa prints. Just dessa egentillverkade mössor från Fru Vera hittade min lillasysters mamma på en marknad någonstans uppåt i vårat avlånga land. Jag gissar på att dessa kommer att användas flitigt nu under hösten och vintern, men endast i familjesammanhang. Mössorna känns alldeles för "fina" för att användas på förskolan och jag kommer därför att köpa fler mössor som är mer anpassade för dagligt bruk och som vi inte behöver vara lika rädda om. Hur gör ni med era barns kläder?! Har ni samma kläder hemma som till förskolan eller kör ni dubbel uppsättning av samtliga ytterplagg?!
 
 


En perfekt söndag

 
Nu har det blivit sådär tomt på inlägg igen, men jag har haft fullt upp med jobb, hem och familjen. Här har dagarna bara gått i ett, har varit så fruktansvärt trött men trots det lyckats bocka av en hel veckas jobb på Riksdagsrestaurangen. I morgon väntar en hel dags vila i väntan på att nya uppdrag skall trilla in. Tänkte att jag skulle ringa in till huvudkontoret för att boka upp mig på eventuella tillgänliga pass. Först och främst på Riksdagen, men också på Rosenbad. 
 
Hur som helst, i morsse klev vi inte upp ur sängarna förens någon gång kring nio-tiden. Det här med sovmorgon är inget vi är särskillt bortskämda med numera. Så makalöst skönt att bara kunna ligga och dra sig för att sedan duka upp en ordentlig brakfrukost. Jag är verkligen och har aldrig varit en frukostmänniska, men just på helgerna älskar jag att lyxa till det en aning. 
 
Under sena eftermiddagen fick vi finbesök utav min yngsta syster i klanen och hennes mamma. Så mysigt att äntligen ha dem här! Fikat bullar och saft har vi gjort och barnen har som vanligt blivit bortskämda med fina presenter, bus och lek. Jag har verkligen världens finaste familj! På tal om kanelbullar, ni har väl inte missat att det är kanelbullens dag idag?!
 
Nu sitter jag här och insuper lugnet som infinner sig denna sena söndagskväll. R och tagit med båda barnen hem till farmor och farfar för kvällsfika. En kväll i lugnets tecken är verkligen vad jag behöver. Med handen i godispåsen i väntan på Bachelor in paradise kan ingenting gå fel.
 
 
 
 
 
 

 
 
 


Helgen som kom och gick..

 
Jag känner mig verkligen helt ur form efter helgen som har varit! Delvis för att jag fortfarande inte riktigt återhämtat mig från mitt elakartade förkylningsvirus som vägrat lämna min stackars kropp. Men också för att det är otroligt energikrävande att ensam ta hand om två barn, vårat hem och någonstans däremellan också hinna ta hand om mig själv. Det är inte lätt, inte någonstans och den som påstår annat ljuger. Inte bara för andra, men förmodligen också för sig själv. 
 
Pappan i familjen har äntligen landat på svensk mark efter en nästan tre dygn lång grabbweekend i Warsawa. Kände ganska så direkt när han klev innanför dörren hur luften gick ur ur mig, BOKSTAVLIGEN! Ni vet när man tar hål på en luftfylld ballong, nästan så kändes det. Hela kvällen har jag legat ihopkurad i soffan under en filt framför teven. Knappt orkat lyfta ett finger, knappt så jag ens orkat prata överhuvudtaget. 
 
Nähä vänner, dags att runda av denna söndagskväll och krypa till sängs. Måste infinna mig på Restaurang assistans innan klockan halv tio för att hämta upp både förkläde och väst. Imorgon och en hel vecka framöver väntar nämligen ännu ett nytt och spännande jobbuppdrag på Stockholms Riksdag, Excited!


"Bryt ihop och kom igen"

 
Den här dagen kan vi strycka ett stort streck över, no words needed. Idag har allting gått snett, från morgon till kväll. Precis ALLTING! Efter de här senaste snart tre dygnen, har jag åter igen fått känna på hur det känns att bryta ihop fullständigt. Min femåring är inne i en massiv trotsperiod, och jag ställer mig den ständiga motfrågan hur sjutton jag ens orkar med?! Mitt enda svar är, jag har inte en jävla aning. Han skriker, gormar, sparkas, slåss och kastar saker, inte bara omkring sig och på sin syster, men också på mig. Jag försöker in i det sista att vara tillmötesgående och visa auktoritet, men så kommer det stunder jag bara tappar fattningen fullständigt. Plötsligt står jag och ryter likt en lejonhona och känner nästan hur jag själv sjunker till barnens nivå så att det är löjligt. Ensam är verkligen inte stark, alla ni som är ensamstående där ute. Hur orkar ni med?!
 
Under tidiga förmiddagen sms-konverserade jag med en utav mina bästa vänner och efter det bröt jag ihop. Ja, jag kurade verkligen ihop mig och grät som ett litet barn. Det skall mycket till för att jag ska börja gråta, men idag orkade jag bara inte hålla det inne något mer. Meja frågade såklart oroligt varför mamma grät, och jag försökte förklara mellan snyftningarna att även mammor blir ledsna ibland och att det är okej att vara just det, ledsen. 
 
En stund senare snörade vi på oss skorna och tog en härligt uppfriskande promenad. Kanske preicis det vi alla behövde, en stund för återhämtning och eftertanke. Handlade hem en massa godsaker inför kvällen, barnen fick sig varsin glas och har således varit på strålande humör hela eftermiddagen. 
 
Båda barnen har intagit soffläge framför disney junior, perfekt tillfälle att börja varva ned och förhoppningsvis kan vi räkna med en tidig sänggång ikväll. Fingers crossed!


Tidigare inlägg