Jag och lilleman är nyss hemkomna från en super mysig kväll hemma hos mamma. Tog ledigt från jobbet så att Elias kunde få hänga med mormor innan hon sticker till Bryssel på fredag. Annars hade hon med största sannolikhet avlidit av abstinens efter våran lilla kille.

Lämnade honom på dagis strax efter halv nio och hämtade honom strax innan två för att hinna med ett tidigare tåg. Bestämde mig för att överraska mamma och hälsa på henne på jobbet och gissa om hon blev glad?! Äntligen fick hon chansen att glänsa med sitt älskade barnbarn. Många av dem har ju inte träffat lilleman sedan han var liten newborn. Tiden går så fasligt fort, ni anar inte vilket bebis-sug jag har dragits med de senaste två veckorna. Jag vill, jag vill, jag vill!!

Nu ikväll har vi ätit gott, druckit varsitt glas rött...om sanningen ska fram så det blev det faktist två. Lilleman fick inviga mormors nya ångdusch/bastu medans jag sprang ner till affären en sväng. Stackarn har varit så trött hela kvällen och de sista två timmarna skrek han som en stucken gris. Känns som om det är dags att bryta vanor och införa nya. Sedan att han befinner sig i en extrem utvecklingsfas är en annan femma. Jag har inga som helst problem med att vara konsekvent, vilket är ett måste i dessa fall. När ett barn är såhär litet så kan dem inte se deras egna beteende från någon annans perspektiv och vet därmed inte när dem gör fel. Det är verkligen en balansgång. Elias har ända sedan tidig ålder haft extremt svårt att varva ner och koppla av. Han är hela tiden uppe i varv och blir lätt orolig i kroppen. Det har varit en maktkamp så gott som varje kväll vid läggdags. Men som jag skrev tidigare, allting handlar om att bryta vanor, ge honom en chans att varva ner men samtidigt vara konsekvent i mitt handlande.

Nu blir det två fyllda dagar med dagis och jobb innan vi återigen tar helg! På fredag blir det kyrkis och förhoppningsvis lite mammahäng på det innan vi äntligen åker och storhandlar. Som alltid när barnbidraget behagar att trilla in på kontot, tjoohoo!