Sitter på kontoret och försöker få undan lite jobb innan jag sticker iväg på semester. Jag skulle ju hellre vilja vara hemma med min älskade lilla skruttunge som istället hänger med farbror sin. Blev så tokigt med tiderna även denna vecka då vi båda tvingas jobba kväll. Jag tänkte dock inte stanna så jätte länge till, hem och äta middag för att sedan komma tillbaka hit då vi har möte lite senare. Så ännu en gång får bästa farbror sitta barnvakt, men det lär inte gå någon större nöd på lilleman.

 

Ikväll hoppas jag på att få undan lite packning samt städa, dammsuga och moppa alla golven där hemma. Fick näst intill ett nervsammanbrott när jag klev upp tidigare i morsse. Är så trött på att det ser ut som sju svåra år efter bara ett par dagar hemma. Räcker det inte med att jag mår illa och är konstant trött hela dagarna?! Kände mig totalt överkörd efter gårdagen hemma hos mamma. Vi hade i allafall tok mysigt som vanligt och lilleman däckade av total utmattning strax efter klockan åtta. Såklart vaknade han lagom tills det att vi skulle åka hem och då var det bara mamma (jag) som dög. Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag oroar mig inför hur det skall gå när han börjar på dagis igen efter semestern. Jag kommer dö! Hoppas även på att få en ny dagisplats inom kort, jag har sökt till ett jätte mysigt litet dagis i centrum nu under förmiddagen. Där tror jag att han skulle stormtrivas!

 

Nähä, om man skulle ta och få undan de sista, packa ihop och gå hem!