Bebisen är nu omkring hela 42 cm från huvud till tå och väger omkring 1.6 kg. Den här veckan är en milstolpe i bebisens utveckling då lungorna får förmågan att fungera på egen hand tack vare bildandet av en "surfaktant" som hindrar att lungblåsorna faller ihop om bebisen av någon anledning skulle förlösas och bli tvungen att andas utanför livmodern.

Öronen är nästan helt färdigutvecklade, både de yttre och inre delarna, och bebisen kan höra din röst som den också kan känna igen efter förlossningen, tillsammans med andra vanliga ljud. Bebisen bildar också underhudsfett och hudfärgen är mer rosa än röd vid det här laget (för "vita" bebisar). Naglarna är så långa att bebisen kan råka riva sig med dem innuti livmodern.

 

Den övre delen av din livmoder är nu ungefär 11 cm ovanför navlen och din vikt har sannolikt ökat med mellan 9 och 12 kg. Viktökningen utgörs främst av moderkakan, blodvolym, livmoder, bröst, underhudsfett, vatten och fostervatten, förutom själva bebisen förstås.

Då ligament och muskler i korsryggen börjar mjukna och slappna av inför förlossningen så kan det hända att du börjar få ryggvärk. Det finns inte mycket man kan göra för att förhindra detta förutom att försöka göra det så bekvämt som möjligt för sig. Det är också vanligt att få halsbränna under de sista veckorna eftersom livmodern inte lämnar mycket plats kvar för magen och dess innehåll som då kan pressas upp i matstrupen. Det kan hjälpa att äta mindre måltider fast oftare.

 

 

 

Vecka 30+1 idag, tänk att en vecka redan har flugit förbi sedan sist?! Kroppen är tung och det värker precis överallt. Jag sover knappt om nätterna, har testat att lägga en kudde mellan benen för att få ett bättre stöd för magen. Lägger jag mig på rygg, pressar lillan ihop min pulsåder så jag mår illa och får andningsnöd. Har konstant ont i revbenen då sparkarna letar sig allt högre upp, och en foglossning i fram som kommer och går lite som den vill. Men trots alla dessa krämpor och sömnlösa nätter så finns det ingen som helst tvekan över att det är värt varenda sekund. 

Nu har även jag börjat känna av dessa välkända graviditetshormoner, eller dem har i allafall blivit betydligt mer påtagliga än innan. Missförstå mig rätt, det finns absolut ingenting vackrare här i livet än att få bära sitt eget barn. Men stundvis vill man ingenting hellre än att slita av sig håret och gråta en skvätt. Att varje morgon behöva rulla ut ur sängen som en strandad val, att inte längre komma i sina vanliga kläder, det ständiga illamåendet, halsbränna, ryggont och en foglossning från helvetet. Då är inte livet så jäkla roligt längre. Det är fruktansvärt att inte kunna känna sig bekväm i sin egen kropp när man är van vid att göra sådant som engång var så självklart. Som att böja sig ner bara för att dra upp dragkedjan på skorna, eller att plocka upp något som ligger och skräpar på golvet. Näst intill omöjligt nu när magen är i vägen, och det är så fruktansvärt frustrerande så ni anar inte.

 

Vi har också börjat prata ihop oss lite mer här hemma om hur vi vill ha det i vad som skall bli barnens blivande rum. Ser gärna att det blir färdigt så snart som möjligt, medans jag fortfarande orkar och kan. För om mer eller mindre än två månader så är hon faktist här vår lilla skrotunge. Har redan funderat på vad som skall packas ned i bb-väskan, nu när jag vet vad man bör ha med sig och inte. Jag är förövrigt kolugn inför den kommande förlossningen, minns till och med att våran barnmorska vart alldeles paff över hur lugna och harmoniska vi var inför vad som komma skall. Men let's face it, jag överlevde första gången och tvivlar inte en sekund på att jag kommer göra det även denna gången. Jag bryr mig inte om att skriva något förlossningsbrev, istället låter jag allting ske på naturliga vägar. För nu vet jag när det är dags, när det händer, vad som händer och hur det händer. Det visste jag inte den dagen då jag plussade med lilleman i v.26+0, just där och just då var jag i upplösningstillstånd. Jag var skräckslagen, ensam och lämnad till att dö en säker död. Idag kunde jag inte vara mer redo inför mötet med våran nya lilla familjemedlem.

 

Nu ska jag ställa mig i köket och slänga ihop en god frukost. Lilleman lämnade jag på förskolan strax innan klockan nio, så danna dag kommer jag ägna åt att storstäda lägenheten, vika tvätten och fixa med lite annat som rör hemmet. Om vädret tillåter så blir det med störsa sannorlikhet en sväng till lekparken senare i eftermiddag.

 

Söndag idag, vilket i sin tur innebär att helgen börjar lida mot sitt slut. Pappan i familjen har jobbat precis som vanligt, så jag och lilleman fick hela dagen för oss själva. Vi gjorde morgon strax efter klockan tio, och för engångs skull vaknade vi upp till klarblå himmel och strålande sol. Med lite frukost i magarna klädde vi på oss och tog bussen ner till centrum för shopping, lunch och lek. Lilleman har varit på ett sådant strålande humör precis hela dagen, inget gråt och inget gnäll. Vi har bara pratat, skrattat, busat och haft så himla mysigt tillsammans.

 

Under eftermiddagen har jag även hunnit med att färga håret, peelat hela kroppen och rakat benen. Känner mig som en helt ny människa, så värdefullt med lite "egen-tid" när tillfälle ges. Något jag verkligen ser till att ta vara på så ofta jag bara kan, för snart har jag händerna fulla med två små bustroll.

 

Nu däremot är det högtid att hoppa i pyjamasen, byta blöjan på storbarnet, borsta tänderna och krypa till sängs. Hoppas att ni haft en fin söndag ♥

 

 

Godmorgon torsdag! Hur mår ni? Själv har jag sovit så sjukt dåligt i natt, lillan i magen har levt rövare och orsakat smärtsamma sammandragningar. Det var ingen pigg och utvilad morsa som klev upp när väckarklockan ringde tidigare i morsse. Dessutom råkade vi försova oss, så det vart upp och hoppa, i med frukost, på med kläderna och iväg till dagis. Vi hann fram lagom till fruktstunden, så lilleman hade gott om tid att vakna till liv.

 

Själv har jag precis fått i mig en frukost av högsta kvalité. Fullproppad med viktiga vitaminer och mineraler, dags att återställa alla värden. Barnmorskan brydde sig inte om att ta några prover igår med tanke på att jag legat sjuk och inte ätit så bra som jag borde. När vi storhandlade igår köpte jag på mig allt som innehåller c-vitamin, järn och folsyra. Jag är redo att må bra igen!

 

Idag har jag ingenting inplanerat, så jag tänkte ha en riktig ta-hand-om-mig-själv dag.  Och detta i form utav en lång dusch, peeling, raka benen, lägga ansiktsmask, måla naglarna m.m. Lööövely!

 

Idag var vi på besök hos barnmorskan, och allt såg så himla fint ut. Ett blodtryck på 100/70 och ett SF-mått på 28cm, med andra ord låg vi precis på kurvan. Lillans hjärtljud kunde vi mäta upp till 138 slag/min, barnmorskan ville även känna igenom magen hur hon låg. Och precis som jag misstänkte låg hon med huvudet ner mot bäckenet, som därmed orsakar den tryckande känslan som jag har dragits med i ett par dagar. Vi diskuterade eventuella hjälpmedel, men för min egen del kändes det knappast nödvändigt. Jag ser gärna att kroppen sköter sitt, kommer hon tidigare..Ja, då får hon göra det.

 

Vi tog även upp allt vad rör amning och hur jag ser på det. Lilleman slutade amma redan efter tre månader, jag hoppas så gärna att lillan vill amma sålänge hon bara kan. Känns dumt att bygga för stora förväntningar på det lilla barnet, hur det än blir så blir det bra. En dag i taget som man brukar säga. Funderar på att dra igång en frågestund framöver där ni kan fråga allt vad rör graviditet och förlossning. Inga frågor är för dumma, och endast dumma frågor får dumma svar ;)

 

Nu blir det familjemys i soffan framför sveriges mästerkock med en kaka marabou apelsinkrokant. Bästa!

 

Nu kanske det börjar kännas som att du varit gravid i en evighet och det kan vara svårt att tänka sig att du ska vara gravid i ytterligare 10 veckor. Men din bebis måste fortfarande växa till sig en hel del innan han eller hon är redo att komma till världen. Bebisen är nu 41 cm från topp till tå och väger omkring 1,4 kg.

Även om din bebis ligger skyddad av fostervattnet och livmodern kan den känna och reagera på smärta. Man kan se med ultraljud hur bebisen övar på att andas för att göra sig redo för världen utanför. Om den sväljer fostervatten i fel struprör kan du känna hur den får hicka

Om din bebis föddes nu skulle den kunna hålla sig varm utan kuvös. Huden börjar bli mjuk och len allteftersom underhudsfettet utvecklas. Fettet isolerar mot kyla och fungerar som en energireserv.

 

Du:

Din livmoders översta del kan du nu känna c:a 10 cm ovanför navlen. Livmodern, moderkakan och vätskemängden kommer att öka stadigt under de kommande 10 veckorna och du kommer förmodligen att gå upp ungefär ett halv kilo per vecka.

Eftersom du blir större blir det allt svårare att röra sig snabbt. Du är inte längre så smidig och du bör vara försiktig för att undvika att trilla och skada dig eller bebisen. Tänk på att bibehålla en god hållning när du sitter och står; det kommer att underlätta för dig och minska risken för smärtor i ryggen. Du bör rulla över på sidan innan du stiger upp efter liggande position för att undvika att belasta magmusklerna som är uttänjda och svagare än normalt.

 

Mina egna tankar om graviditeten:

Vecka 29+0 idag, och dagarna tycks bara försvinna. Tacksamt är väl det så att vi snart får träffa vår lilla älskling! Foglossningen har försvunnit helt och har istället ersatts med ryggont och kramp i fötter och vader. Jag vet inte om min kära make har börjat förstå graviditetens realitet, att vi faktist snart ska bli tvåbarnsföräldrar. Det går förhoppningsvis upp för honom så snart hon är här. Annars mår vi alla fint, har sammanlagt ökat ca 6kg i vikt. Jag kan omöjligt tro att jag kat i vikt under den senaste veckan med sjukdomar och allt därtill. Ska hur som helst bli spännande och se hur sf-måttet ligger till och hur det står till med mina annars så usla värden. Jag har inga större förhoppningar eller förväntningar heller för den delen. Längtar bara efter att få höra lillans fina hjärtslag, finns det möjligen någonting annat som får en att bli så lugn?!

 

Äntligen har familjen kaos tillfrisknat från allt vad heter halsfluss och feber, och vardagen är återigen i rullning. Lilleman sover än, men ska snart till och väcka det lilla barnet för frukost och lämna på förskolan. Som han har längtat efter sina kompisar och alla fröknar. Själv har jag tvättstugan hela förmiddagen, och i eftermiddag väntar ett besök hos barnmorskan. Hoppas på att hinna med en storhandling innan vi åker hem också, för nu ekar det tomt i både kyl och frys.

 

Har egentligen inte så mycket mer roligt att dela med mig av, ville mest bara kika in här och uppdatera er om hur landet ligger. Ska försöka slänga in veckans magbilder som jag så fint glömde bort i och med alla sjukdomar som härjat här hemma. Så håll utkik mina vänner!

 

Jag kan inte direkt medge att det har varit helt enkelt att fånga lillbebbans rörelser. Men så passade jag på att dra fram kameran nu på morgonen när hon är som mest aktiv. Som ni kanske ser, för hon ett väldans liv och jag blir lika fascinerad varje gång. Tycker inte alls att magen känns särskillt mycket större än vad den var med lilleman, så något tillväxtultraljud känns knappast nödvändigt.

 

I morgon väntar ett besök hos barnmorskan för att väga, mäta mage och lyssna på hjärtljuden. Så mysigt att pappan i familjen kan följa med den här gången. För mig känns det så himla viktigt, vi är ju ändå två i detta fantastiska! Om jag inte minns helt fel så blir besöken allt fler och tätare med veckorna som kommer. Nu är det inte långt kvar tills hon är här, vår älskade lilla tjej. Åh, vad mamma, pappa och storebror längtar efter dig!

 

Februari måste nog vara den värsta månaden hittils. I nästan en hel vecka låg jag däckad i hög feber, slemhosta och snorig som bara sjutton. Natten mot lördag lyckades jag äntligen tillfriskna och jag är återigen uppe på benen, härligt! Lyckan över detta varade inte särskillt länge, för igår efter ett par timmars lek på leklandet här i Södertälje insjuknade våran fina lilleman i hög feber och förkylnings hosta. Tempade honom senast på 40,1 grader, och så har det hållt på större delen av natten. Idag svider ögonen och ögonlocken känns tunga som bly, rent utsagt omöjligt att komma till ro när han är så liten och ynklig. Mitt mammahjärta blöder, jag skulle ge allt och lite till bara för att ta bort det onda.

 

Funderar på att hoppa in i duschen och bli lite människa, medans lilleman sover gott i våran härligt stora nybäddade säng. Jag ber om ursäkt att det blir så glest bland uppdateringarna, lovar att uppdatera mer flitigt när läget är mer stabilt. Kul förresten att så många har hittat hit, jag har saknat mina läsare! Hoppas att vi framöver kan hålla en god ton här inne och att vi slipper tråkiga och rent utsagt elaka kommentarer. Vill i allafall hälsa alla mina nya läsare välkomna och hoppas att ni har kommit för att stanna ♥

 

Och sjukstugan fortsätter här hemma, är så fruktansvärt less på detta så ni anar inte! Är så orolig för lillan i magen då jag varken har kunnat äta eller sova särskillt bra den senaste veckan. Igår kväll var första dagen på hela veckan som jag faktist åt riktig mat. Efter att ha lämnat lilleman hemma hos farmor och farfar, bestämde vi oss för att äta en riktig god middag på en indisk restaurang nere i centrum. Så nära Indien man kan komma om ni frågar mig som faktist är en riktig veteran. Om det går enligt planerna så blir det förmodligen en långsemester till södra Goa till hösten. Om det vill sig med ekonomin, vaccinationer och allt annat viktigt som rör barnen. Men åh, det skulle vara så mysigt att få åka tillbaka för jag har längtat så!

 

Nu har jag försökt få lilleman att sova middag, men han ser inte ut att vilja sova anytime soon. Och inte åker vi ut till mamma idag heller med tanke på mitt sjukdoms tillstånd. Vill inte riskera att smitta någon, och jag är verkligen inte i form för att ge mig ut med barnvagn i snömodd. Måste få tummen ur och skaffa mig det där jäkla körkortet nångång. Det skulle underlätta precis allt i min vardag, så snart jag har slutfört denna graviditet blir det till att övningsköra. Teorin däremot kan jag sätta igång med när somhelst. Ju fortare desto bättre, right?!

 

 

 

 

 

 

Avrundar onsdagskvällen med lite alla-hjärtans-dag pyssel, can't you just feel the lööööööve?! Jag tycker nödvändigtvis inte att man måste köpa en massa dyra presenter. Varför inte lägga lite mer krut på de små detaljerna, det där lilla extra som ibland kan göra så himla mycket. Sådant som går rätt in i hjärtat, sådant som vi faktist kan minnas och glädjas åt. Det är kärlek för mig! Självklart finns det mer därtill, men det får ni se i morgon.

 

Annars så är vi inne på tredje dagen med sjukstuga här hemma, och jag klättrar snart på väggarna utav tristess. Vi varvar sängen med soffan, zappar på teven och det visas samma skit dag in och dag ut. Lilleman fick bli hemma han med idag då jag tyckte att han verkade något hängig tidigare i morsse. Egentligen var han bara ruskigt trött, så i morgon får han gå till dagis. För mig är det bara krya krya krya som gäller, för jag står fan inte ut!!!

 

Det här med namn är svårare än vad man tror! Vi har några namn som vi gillar, även om vi aldrig riktigt suttit ner och pratat om det. Jag har mina topp tre favoriter, men jag hinner säkert ändra mig både en och två gånger. Känns så overkligt att hon snart är här, vår lillbebba. I morgon kliver vi in i v.29 (28+0), och vi är nere på tvåsiffrigt sedan en tid tillbaka. Herregud, kan någon bara stoppa tiden?! Jag ska försöka fånga hennes små rörelser på film och ladda upp här på bloggen. Mammas och pappas lilla cirkustjej!

 

Mina boys har somnat för natten, själv sitter jag och häckar framför medics on call på TLC. Har sovit och vilat så mycket att jag inte längre finner någon ro att längre ligga ner. Kan jag snälla bara få bli frisk nu?!

 

Mycket bättre än såhär blir det inte, jag bara väntade på att det skulle bryta ut ordentligt. Nu har jag varit sängliggandes i snart två dagar, med undantag för lämning och hämtning på förskolan tidigare idag. Jag hade inte hjärta nog att hålla mitt älskade lilla barn hemma en endaste dag till. Nog för att han har varit en riktig stjärna och tagit hand om sin sjuka mamma, är så tacksam så ni anar inte! Det uppstår alltid en viss delad mening om att lämna sitt barn på förskolan när man själv är sjuk. Nu hoppas ju jag för allt i världen att lilleman slipper bli sjuk, dock skulle han redan ha insjuknat vid det här laget. Nåja, mår jag inte bättre i morgon så får det bli ett besök på vårdecentralen för ett eventuellt halsprov.

 

Just det, har ni börjat fundera något kring alla hjärtans dag?! Har lite panik över att jag inte ska hinna fixa allt i tid, för jag vet exakt hur jag skall uppvakta mannen i mitt liv. Tyvärr kan jag inte avslöja något eftersom att han faktist läser den här bloggen. Sååååå, ni får hålla tillgodo mina kära vänner!

 

Nu ska jag återgå till mitt thé och fortsätta tycka synd om mig själv.

 

 

 

Bebisen är nu ungefär 25 cm från huvud till stjärt, 40 cm från topp till tå och väger omkring 1300-1400 gram. Hjärnan fortsätter att utvecklas och bildar nu alla veck och vindlingar som karaktäriserar en fullt utvecklad hjärna. Håret på bebisens huvud blir längre. Man kan nu få en antydan till om bebisen vill komma ut med fötterna eller huvudet först. Bli inte orolig om det visar sig att den ligger med fötterna nedåt; det finns fortfarande tid för den att vända sig, och din läkare kan också försiktigt försöka vända på bebisen.

 

Översta delen av din livmoder är nu c:a 7,5 cm ovanför naveln och din viktökning ligger förmodligen mellan 7 och 11 kg. Du kommer förmodligen att besöka MVC varannan vecka från och med nu, även om det varierar från landsting till landsting. Vecka 28 utförs en del viktiga tester, som t.ex. om du har graviditetsdiabetes, järn och rhesusfaktor för att se om du är Rh negativ eller positiv, och om du kommer att behöva gammaglobulin efter förlossningen för att förhindra att din kropp bildar antikroppar mot din bebis blod.

 

 

Så var vi ännu ett steg närmare slutmålet på denna graviditet, vecka 27+1 idag. Magen har dragit iväg något kopiöst den senaste veckan, och lillans sparkar ökar i intensitet. Så mysigt att vi nu kan se hennes söta små rörelser utanpå magen. Hon har gett sig tillkänna för både sin blivande pappa, mormor och storebror. I veckorna som kommer blir det till att få ordning på vad som ska bli barnens rum, samt tvätta och vika lillans alla fina kläder som numera fått sin egna lilla plats här hemma. Tänk att vi tre snart skall bli fyra, det är knappt så att jag kan förstå det själv. Om lite mindre än två veckor ska vi tillbaka till barnmorskan för att väga, mäta mage och lyssna på hjärtat samt ta en del viktiga blodprov. Själv hoppas jag på att mina annars så usla värden fortsätter att stiga, och att jag slipper dras med mer än vad jag redan får göra idag.  

 

Så blev vi äntligen med matbord i vårt inte allt för stora kök, synd att tapeterna vi har skall vara så förbaskat fula bara. Nåja, förhoppningsvis bor vi inte kvar särskillt länge till så detta får lov att fungera tillsvidare. Jag är hur som helst sjukt nöjd, Ikea levererar precis som vanligt. En uppsättning med nya tallrikar fick också följa med hem. Nu återstår bara en byrå ut till hallen, samt en växa säng till lilleman och lite "bra-att-ha grejjer" till lilltjejen sedan.

 

På tal om lilleman, jag förstår bara inte vad det är som händer med vårat älskade lilla barn?! Allt är neej, neej, neej och återigen neej. Det är trots precis hela tiden, och detta gnäll! Jag får lov att bita ihop käkarna ibland, så jag får kramp för att inte få ett smärre utbrott på ungen. Jag kämpar hela tiden för att behålla lugnet, men så når man den där gränsen då man bara får nog. Då bär jag ut honom till hallen, och där får han sitta tills han har lugnat ner sig. Många gånger reser han sig upp lika snabbt, men oftast så inser han att det är en kamp han aldrig kommer att vinna. När vi har sagt förlåt så är han glad en stund, och två minuter senare är vi tillbaka där vi en gång började.

 

Pappan i familjen har erbjudit sig att ta nattningen ikväll, och jag sitter här med kramp i käkarna och en huvudvärk från hell. I morgon lämnar jag lilleman på dagis för sista gången den här veckan. Sedan väntar tre dagars ledighet och jag kan inte direkt påstå att jag längtar. Inte som det är just nu, och jag tycker faktist att det är okej att känna så. Det är inte alltid roligt att vara mamma, den som säger annat ljuger. Jag lovar! Ska se till att vi bokar upp oss med massa roliga aktiviteter den här helgen, att sitta hemma är no option.

 

Usch, jag är så less på mitt hår så jag har haft det i en slarvig knut. Funderar på att klippa upp det en aning och färga tillbaka till mörkbrunt. Trivs inte alls med så som det ser ut just nu, känner mig så glåmig och grå. Och jag som trodde att graviditeten skulle göra underverk för både hår och hy, men tjii fick jag!

 

Idag har vi storstädat och hängt nere i tvättstugan precis hela dagen. Lyxade till det med en god middag i form utav oxfilé, potatisgrattäng och sallad. Lite kvällsfika hemma hos faster på det, och jag kan lova att jag är proppmätt än! Just det, fick barbordet sålt idag. Vi blev aldrig med matbord efter gårdagens tur till Ikea, vi lutade helt enkelt mer åt bordet vi såg på Jysk för ett par dagar sedan. Sitter och plöjer igenom blocket dag in och dag ut i förhoppning om att hitta den där förbaskade byrån som jag så länge suktat efter. Det här med inredning är ju så himla kul!

 

Nu, borsta tänderna och krypa till sängs. Har äntligen fått lilleman att somna för natten, det tog sitt lilla tag. Trodde jag skulle bryta ihop för en sekund, men tog mig samman. Mammas fina unge, jag älskar dig till månen och tillbaka men jag älskar däremot inte allt du gör och säger hela tiden.

 

 

 

Hello saturday! Vi är nyss hemkomna från en tur upp till mormor, samt en vända i Sollentuna centrum. Som den klant jag är glömde jag plånboken i älsklingens jacka, kanske lika bra. Så ingen shopping for this mama today! Har precis slängt i mig gårdagens rester (mongolian bbq) och slappar i mammas soffa. Lilleman ser inte ut att vilja somna anytime soon, så jag antar att vi skippar eftermiddagsvilan idag. Slår vad om att han kommer somna på två röda i bilen istället, så jag förväntar mig en livad natt.

 

Så snart älsklingen slutat jobbet plockar han upp oss, för att sedan ta en tur till Ikea samt barkarby outlet. Äntligen skall vi bli med köksbord, som jag längtat! Är lite sugen på att köpa en ny byrå ut till hallen, beroende på vad det kostar dvs. Fint blir det kan jag lova!

 

Hoppas ni får en fin fortsatt lördag!

 

 

Tillbaka efter ett par dagars frånvaro, har verkligen inte hunnit med det här med bloggen. Känner inte att jag har så mycket att dela med mig av, mer än graviditetssnack och vardagsrutiner. Kan lätt bli lite enformigt att läsa om i längden, så istället kommer jag att uppdatera när jag känner för det helt enkelt.

 

Tänkte mest kika in här och skriva ett par rader, vi gjorde morgon redan klockan 05:00 och känner hur tröttheten sakta men säkert börja infinna sig i min väldigt gravida och trötta kropp. Ikväll har lilleman fått hänga med mormor, då jag och älsklingen planerat in en biomyskväll och middag i Kista centrum. Vi såg zero dark thirty, lätt årets bästa film! Trodde jag skulle skita ner mig minst hundra gånger av nervositet, rekommenderar varmt till alla som inte har sett den ännu. Efteråt köpte vi hem en massa god mat och hade myskväll med resten av familjen. Så värdefullt att få lite kvalitetstid, om så bara för en timme eller två. Så tack världens bästa mamma för att du ville sitta barnvakt åt våran fina lilleman!