Idag var det äntligen dags för det efterlängtade besöket hos barnmorskan, rutinkontroll i v.35+2. Känns så himla märkligt att vi börjar nå sluttampen på den här graviditeten. Och jag som inte alls tycker att det var längesedan vi skrev in oss på mödravården.

 

Allting såg fint ut, om man bortser från mitt usla järnvärde och höga blodsocker. Dock hade jag inte väntat mig så mycket annat, med tanke på att det fortfarande var tidigt på morgonen. Och jag som verkligen inte är någon frukost människa. Ett blodtryck på 110/70, och ett SF-mått på 30cm. Vi ligger alltså strax under kurvan, och barnmorskan såg ingen anledning till att skicka iväg oss på ett tillväxtultraljud. Med dopplern kunde vi mäta lillans hjärtljud upp till 138 slag/min, varken mer eller mindre sedan vi började lyssna på dem. Huvudet neråt och fortfarande ruckbart, men hon har ännu inte fixerat sig. Barnmorskan trodde dock inte att hon kommer att vända på sig så som hon ligger nu, hoppas att hon har rätt! 

 

Efteråt tog vi oss ner på stan, lilleman och jag. Köpte oss en kokt korv i väntan på bussen tillbaka hem. Nu däremot skall jag försöka få lilleman att sova en stund.