4-års kontroll på BVC
Dagens besök på BVC gick hur bra som helst. Jag blir alltid sådär löjligt glad och harmonisk varje gång vi kommer dit. Det är liksom en så enormt stort att få se ens barn växa upp och utvecklas från små spädgrisar till små människor med egna tankar och känslor. Just dessa små besök är en viktig stund, föräldrar och barn emellan. Jag blir lipig av bara tanken!
Hur som helst så började vi besöket med att väga och mäta. Idag med en vikt på 16kg och med en längd på 103cm, han har då ökat 2kg och dragit iväg med hela 5cm sedan senaste besöket. Känns skönt att han äntligen ligger på normalkurvan och inte under med två kanaler.
Vi pratade också om huruvida vi skall fortsätta utesluta allt som kan tänkas innehålla vitt mjöl, så som pasta, vitt bröd, vetebröd m.m. Elias har nämligen lidit av svåra förstoppningar där vi fått åka in akut för lavemang och många vakna nätter med kramper. Så nu kör vi på fullkorn och mycket fibrer samt litervis med vätska för att driva på. Jag hoppas verkligen att detta skall funka så att vi slipper eländet!
Annars så fixade Elias 4-års kontrollen galant. Allt förutom syntestet som vi fick en ny tid för. Jag vet inte om han bara var okoncentrerad och larvade sig då han bara verkade gissa sig igenom bokstäverna. Därför får vi komma tillbaka redan efter semestern tidigt på morgonen när synen är utvilad. Ibland kan många intryck under dagen vara ganska avgörande för huruvida barn koncentrerar sig eller ej. Dock har jag varit lite orolig för synen framförallt då han ofta vill stå framför teven istället för att sitta i soffan. Ipaden gärna upptryckt i nyllet och telefonen likaså. Vi får helt enkelt vänta och se.
Elias fick ett klistermärke och sedan tog vi oss ner på stan för lite shopping och mjukglass. Barnen sover nu gott i sina sängar och jag skall nog göra detsamma om ett litet tag.
Fredag
Det har blivit mycket hängande hemma hos faster och kusiner dessa dagar, och idag var inget undantag. Efter storhandlingen på Maxi packade vi in oss i bilen för lite fika och kusinmys. Jag och barnen stannade kvar ett par timmar och ägnat oss åt allt från pusselbygge till att rita tokiga teckningar.
Tog sedan en uppfriskande promenad hem. Meja sover lunch och Elias leker med paddan. Själv har jag hängt gårdagens tvätt, packad upp alla matkassar samt plockat och fixat med lite annat här hemma. Storhjärtat jobbar kvällspasset, så det blir bara jag och barnen ikväll. Köpt hem lite gottis att mumsa på framför teven, så det skall väl inte behöva gå någon nöd på oss.
I morgon väntar en heldag på Eriksdalsbadet med picknick och lite grill på det. Härligt!
Farstanäs havsbad
Hemma sedan någon timme tillbaka. Kvällen har vi nämligen tillbringat på Farstanäs havsbad i sällskap med farmor, farfar, faster, farbror och fina kusiner. Det gäller verkligen att ta tillvara på dygnets alla soltimmar, för snart är väl vintern här när man som minst anar det. Meja har hoppat från famn till famn och varit sådär allmänt nöjd som bara hon kan vara. Så jag och storhjärtat passade på att smita iväg en stund, hållt handen och doppat tårna i sanden. Man längtar inte mindre till semestern precis...
Elias däremot hade fullt upp med att upptäcka världen, det hör liksom åldern till. Där fanns både en lekpark och en stor strand att leka på. Nästa gång får vi se till att åka lite tidigare, himla mysigt ställe det där! Efteråt packade vi in oss i bilen och fortsatte hem till farmor och farfar för ännu mera kvällsmys. Jag kan ju tillägga att båda barnen somnade ganska så gott i sina sängar sedan.
I morgon väntar storhandling och förhoppningsvis lite lekparkshäng under eftermiddagen.
Onsdagsutflykt till Torekällberget
Vädret verkade inte allt för lovande när vi klev upp tidigare i morsse. Men vi trotsade de mörka molnen och packade in oss i bilen för en mysig förmiddag på Torekällberget tillsammans med Frida, Robban och barnen. Precis som förra gången var det nästan tomt på folk vilket var himla skönt. Vi strosade omkring, tittade och klappade på djuren. Barnen höll sig sysselsatta, då det finns lika mycket för de stora som för de små.
Tog in på ett litet mysigt café där vi fikade korv, saft och bakelser innan pappan i familjen var tvungen att åka och jobba. När vi kände oss färdiga fortsatte vi ner mot badparken för ett par timmars lek. Minstingarna somnade gott i sina vagnar och vaknade lagom tills det var dags att åka hemåt. Väl på bussen upptäcker jag att min telefon är spårlöst försvunnen. Bara till att kliva av och promenera hela vägen tillbaka till lekparken. Ingen telefon där heller, Åker hem igen och efter ett samtal från Frida hittar jag telefonen som halkat in under fodret i skötväskan. Ibland blir jag bara så trött på mig själv. Hur som så har vi ändå haft en fantastiskt mysig dag.
Elias 4-års kalas!
Så har vi avverkat ännu en födelsedag, Elias 4-års kalas som gick av stapeln under sena fredagseftermiddagen. Men den här gången med endast släkten på pappans sida. Vi kände att det blev så himla intensivt sist vi bjöd in till kalas, så istället delade vi upp firandet. Fredagen här ute i Södertälje och lördagen ute hos min mamma. Nog för att det blev två ganska så intensiva dagar ändå, men ack en så nöjd liten födelsedagskille. Dagen till ära ställe jag mig till att baka citron cupcakes samt en somrig kladdkaka med grädde och färska jordgubbar. Lägg även märke till de söta muffinsformarna som jag istället fyllde med popcorn. Barnens farmor var gullig och bidrog med en himmelskt god creme caramel. Inte nog med det, så hade barnens faster ställt sig till att baka helt underbara små petit chouxs.
Elias fick såklart också en massa fina presenter, TACK!! Hela kvällen for han omkring på sin nya sparkcykel som han har önskat sig så länge. Och den helt fantastiskt fina bondgården med alla söta djur i trä skall vi inte tala om. Vi avrundade sedan kvällen med tårta som födelsedagsbarnet själv fått välja ut. Ännu en gång, tack alla som närvarade och förgyllde denna dag. Ännu en fantastisk dag att lägga på minnet.
Min graviditet-med Elias i magen
För er som inte har hängt med lika länge, så kommer här ett litet utdrag som jag skrev i min tidigare blogg. Den kan ni för övrigt hitta HÄÄÄR, om ni vill hänga med från första början.
Många kan tycka att det är en skröna när dem hör om folk som går miste om sin egen graviditet. Men jag kan tala om för er att så är inte fallet, jag misstog min egen graviditet för lite tarmbubbel och uppsvullen mage. Inga konstigheter tyckte jag, enda tills jag uppsökte min barnmorska på MVC.
Torsdagen den 15/4-10, jag kliver in på MVC och jag blir ombedd att ta urinprov för att sedan göra ett grav.test som visar positivt. Redan där känner jag hur ett svall av känslor sköljer över hela mig. Det får inte vara sant, det här finns inte på min världskarta! Vi sitter ner och pratar en stund och jag uppger mina symptom och anledningen till misstänkt graviditet. Efter en stund ombeds jag att lägga mig på den kalla britsen och knäppa upp byxorna för att barnmorskan lättare ska kunna känna igenom magen. Det är uppenbart redan där och hennes besked gör det inte lättare. Hon mäter livmoder på ca 25cm med två fingrar på naveln. Jag är chanslös och hon skickar mig vidare för ett akut ultraljud. Vi sitter länge och pratar och tårarna svämmar över likt en tsunami och pölen nedanför mig blir bara större.
Fredagen den 16/4-10, vaknar upp med total ångest och vill bara gå igenom marken. klockan är inte mer än 07:00 och jag beger mig iväg mot Danderyds sjukhus och Ultra gyn. Jag får snabba besked om att jag befinner mig i v.27 och jag har inget annat val än att behålla barnet. Jag måste föda, och jag kan bara se svart. Läkaren saknar både empati och medkänsla och han kastar ut mig rätt fort och där står jag helt handfallen och ensam i detta. Jag går mot hissen och läkaren är inte sen med att hinna ifatt mig. Han frågar om jag behöver någon att prata med, och hans avsaknad av medmänsklighet får mig att vilja se rött. Han lotsar mig till en kurator, där jag spenderar många timmar för att dela med mig av det som hänt de senaste timmarna. Utan denna människa vet jag inte vad jag hade gjort, hon kommer att vara min stötte pelare under hela min graviditet och en längre tid därefter.
Samma dag tar jag mig samman och modet att kontakta barnets far. Något av det svåraste jag någonsin behövt göra, och jag är mig själv evigt tacksam för detta. Chocken är uppenbar, men han är hos mig på bara ett par timmar. Tillsammans beslutar vi oss för att ta oss igenom detta, mamma och pappa älskar dig liten!
Måndagen den 19/4-10, har vi tid hos barnmorskan där vi blir inskrivna och går igenom allt inför vad som komma skall. Vi mäter magen, vikt kontroll, blodprov, urinprov och blodtryck. Vi får även höra bebisens hjärtljud som slår så fint. Med barnets fars hand och min egen på magen gråter vi tillsammans av lycka. Det här kommer bli den största prövningen i våra liv, ett livslångt ansvar!
Onsdagen den 21/4-10, har vi tid på Danderyds sjukhus för samtal med kurator. Vi får tips, råd och stöd inför de kommande månaderna samt efterarbetet. Vi befinner oss i en tuff situation då barnets far är troende katolik från Irak. Och enligt deras kultur är det oacceptabelt att skaffa barn utanför äktenskap. Detta kan innebära utanförskap inom både familj och kyrkan. Tillsammans ska vi försöka att hitta en lösning för att det ska bli så bra för alla inblandade som möjligt!
Torsdagen den 22/4-10, rutin ultraljud i Läkarhuset på Odenplan. Där får vi skåda liten med egna ögon, åh vad vi längtar efter dig nu! Vi väntar en frisk liten pojke som väntas komma den 22/7-10. Något av det häftigaste jag varit med om, även om liten behagade att sparka mamma i magen under hela processen. Underbart!
Vi har äntligen hunnit med att köpa våra första baby kläder och beställt hem babyboxen från pampers! Nu väntar vi på nästa besök hos BM den 6/5-10, som vi längtar!
Torsdagen den 15/4-10, jag kliver in på MVC och jag blir ombedd att ta urinprov för att sedan göra ett grav.test som visar positivt. Redan där känner jag hur ett svall av känslor sköljer över hela mig. Det får inte vara sant, det här finns inte på min världskarta! Vi sitter ner och pratar en stund och jag uppger mina symptom och anledningen till misstänkt graviditet. Efter en stund ombeds jag att lägga mig på den kalla britsen och knäppa upp byxorna för att barnmorskan lättare ska kunna känna igenom magen. Det är uppenbart redan där och hennes besked gör det inte lättare. Hon mäter livmoder på ca 25cm med två fingrar på naveln. Jag är chanslös och hon skickar mig vidare för ett akut ultraljud. Vi sitter länge och pratar och tårarna svämmar över likt en tsunami och pölen nedanför mig blir bara större.
Fredagen den 16/4-10, vaknar upp med total ångest och vill bara gå igenom marken. klockan är inte mer än 07:00 och jag beger mig iväg mot Danderyds sjukhus och Ultra gyn. Jag får snabba besked om att jag befinner mig i v.27 och jag har inget annat val än att behålla barnet. Jag måste föda, och jag kan bara se svart. Läkaren saknar både empati och medkänsla och han kastar ut mig rätt fort och där står jag helt handfallen och ensam i detta. Jag går mot hissen och läkaren är inte sen med att hinna ifatt mig. Han frågar om jag behöver någon att prata med, och hans avsaknad av medmänsklighet får mig att vilja se rött. Han lotsar mig till en kurator, där jag spenderar många timmar för att dela med mig av det som hänt de senaste timmarna. Utan denna människa vet jag inte vad jag hade gjort, hon kommer att vara min stötte pelare under hela min graviditet och en längre tid därefter.
Samma dag tar jag mig samman och modet att kontakta barnets far. Något av det svåraste jag någonsin behövt göra, och jag är mig själv evigt tacksam för detta. Chocken är uppenbar, men han är hos mig på bara ett par timmar. Tillsammans beslutar vi oss för att ta oss igenom detta, mamma och pappa älskar dig liten!
Måndagen den 19/4-10, har vi tid hos barnmorskan där vi blir inskrivna och går igenom allt inför vad som komma skall. Vi mäter magen, vikt kontroll, blodprov, urinprov och blodtryck. Vi får även höra bebisens hjärtljud som slår så fint. Med barnets fars hand och min egen på magen gråter vi tillsammans av lycka. Det här kommer bli den största prövningen i våra liv, ett livslångt ansvar!
Onsdagen den 21/4-10, har vi tid på Danderyds sjukhus för samtal med kurator. Vi får tips, råd och stöd inför de kommande månaderna samt efterarbetet. Vi befinner oss i en tuff situation då barnets far är troende katolik från Irak. Och enligt deras kultur är det oacceptabelt att skaffa barn utanför äktenskap. Detta kan innebära utanförskap inom både familj och kyrkan. Tillsammans ska vi försöka att hitta en lösning för att det ska bli så bra för alla inblandade som möjligt!
Torsdagen den 22/4-10, rutin ultraljud i Läkarhuset på Odenplan. Där får vi skåda liten med egna ögon, åh vad vi längtar efter dig nu! Vi väntar en frisk liten pojke som väntas komma den 22/7-10. Något av det häftigaste jag varit med om, även om liten behagade att sparka mamma i magen under hela processen. Underbart!
Vi har äntligen hunnit med att köpa våra första baby kläder och beställt hem babyboxen från pampers! Nu väntar vi på nästa besök hos BM den 6/5-10, som vi längtar!
Torsdagskväll och moffa-mys
Hej vänner!
Jag har knappt haft en tanke på bloggen de senaste dagarna. Vädret fortsätter att leverera, tänk om det kunde hålla i sig tills vi sticker ner till västkusten. Vi vet ju vid det här laget att så inte är fallet, därför känns det himla skönt att vi har resan ner till turkiet att se fram emot veckan efter landet.
Så, vad har vi gjort idag då?! Ungarna har varvat poolen med soffhäng framför disney junior. Det går inte att vara ute i parken när det är så varmt som det har varit de senaste dagarna. Därmed blir vi lite begränsade under dagtid, eftersom att jag också saknar bil och körkort. Annars hade vi hängt på stranden från tidig förmiddag till sena kvällen. Vi får helt enkelt passa på när vi är ute och hälsar på hos mamma-mormor.
Ikväll har vi haft min pappa (barnens morfar) över på middag, så himla mysigt! Vi har mumsat tacos och en gudomligt god fruktsallad till efterrätt. Man orkar bara inte med någon varm mat nu när det är sånt här väder. Elias fick en tidig födelsedagspresent utav morfar, som ni kanske ser en mycket lycklig kille här hemma. Jag kan inte riktigt greppa tag om att han faktist fyller hela 4 år i morgon, är det klokt liksom?! Vid den här tiden för exakt fyra år sedan hade jag precis blivit hemskickad från Karolinska i Huddinge. Några timmar och en epidural senare föddes den vackraste lilla pojke jag någonsin skådat. För er som inte har hängt med lika länge, så upptäckte jag min graviditet så sent som i v.26. Men det skall jag berätta om i ett senare inlägg. Håll utkik!
Nu skall jag fortsätta med förberedelserna inför morgondagens födelsedagskalas här hemma.
Måndag
Helgen bjöd på ett riktigt kanonväder, idag var inget undantag! Då jag och barnen inte haft någon möjlighet att ta oss iväg någonstans, så fick vi ta till med badbaljan ute på balkongen. Meja som är en riktig badkruka, höll sig utanför och plaskade mest med händerna. Att stänka ner sig själv och mamma var såklart mycket roligare. Själv passade jag på att lapa lite sol, och fick till en redig bränna. Najs!
Kvällen tillbringar vi ute i Farsta näs alt. Ragnhildsborg för lite strandmys tillsammans med faster, farbror och fina kusiner.
Hello saturday!
Jag känner ett enda stort lugn här ute hos mamma. Nog för att det är lite rörigt med alla tradgårdsmästare och byggarbetare som tagit över i princip hela trädgården. En enda stor byggarbetsplats med andra ord. Men oj, så fint det kommer bli när allt är färdigt sedan.
Efter förmiddagsturen till Stinsen shoppingcenter ligger alla som utslagna i mammas stora soffa. Alla med iPhone i högsta hugg, lillsmulis och pappan tuppade av på nedre våningen för en stund sedan. Gosisar!
Ikväll skall det grillas, hoppas såklart att solen vill fortsätta skina med sin närvaro så att vi kan tillbringa ett par timmar utomhus.
Power Big Meet
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, mer än att vi har haft en kanon härlig dag i Västerås. Power Big Meet levererade precis som alltid, det är rena rama adrenalinkicken! I år laddade vi upp med picknickkorg och placerade oss vid vägkanten i väntan på fin bils cruisingen. Jag bara älskar att se hur bilälskare tar ut svängarna, somliga är extrema. Kan lova att polis och vårdpersonal hade händerna fulla ikväll. Vädret var inte heller att klaga på, som vanligt gjorde jag helt fel val av klädsel. Måste även få lov att tillägga hur stolt jag är över mina små troll. Trots den stekande solen och en ljudnivå utan dess like så skötte dem sig exemplariskt. Några stunder med undantag för skrik och bråk, men så är det att ha barn! Vi rundade sedan av kvällen med fika och mys i lägenheten innan vi rullade tillbaka hem mot Stockholm igen. Ikväll sover vi över hos mamma-mormor, likaså i morgon.
Blodpuddingspremiär
Idag var det så dags för blodpuddingspremiär för smulis, ingen favorit om man säger så. Att vända tallriken upp och ner och kasta ner maten på golvet var betydligt mycket roligare. Mammas bustroll! Till blodpuddingen serverades knaperstekt bacon, rårivna morötter med äpple och lingonsylt. Det gick inte heller hem, så nu får mamman äta tills hon kräks. Haha!
Jag ber om ursäkt för att det har varit lite glest bland uppdateringarna. Stockholm bjuder på världshustoriens tråkigaste sommarväder, så fruktansvärt deprimerande. Att sitta ensam hemma med två rastlösa kids gör inte saken bättre. Elias är mitt uppe i värsta fyraårstrotset, och jag känner mest för att slita av mig håret stundvis. Jag ska inte säga att Meja är bättre hon, en riktig liten retsticka är hon. Så till den milda grad att hon ibland får sig en känga eller två. Ibland är det bäst att bara låta det hela vara, låta dem lösa problemen som uppstår själva. Det ska bli ordentligt skönt med semester snart, spendera en massa kvalitetstid med familjen och överlåta lite utav ansvaret. Sedan väntar en veckas semester utomlands, som vi lääääängtar!!
