Min älskade lilla unge är inne i vad dem kallar "lilla tonåren". Tro mig när jag säger det, han tar verkligen ut svängarna i förtid.

Han är verkligen världens goaste, snällaste, mest omtänksammaste. Men ibland kommer den där lilla "djävulen" fram och mitt barn är som förbytt. Min beskedliga lilla son har plötsligt förvandlats till en ilsken och rastlös liten 1½ åring. Aldrig har jag varit med om en unge som kan bli så arg för ingenting, samtidigt som jag också kan förstå varför. Det pågår så otroligt mycket i denna lilla kropp och knopp, mer än vad vi vuxna ibland kan förstå. Jag skulle förmodligen också bli arg om jag inte kunde göra mig förstådd. Som vuxen är det så himla viktigt att hela tiden befinna sig på barnens nivå, men ibland lyckas man bara inte nå hela vägen fram.

Jag kan även tala om att han är inne i den mycket omtalade NEJ-perioden. Han ska inte klä på sig, han ska inte gå hem från dagis, han ska inte äta och han ska minsann inte alls lyssna på vad hans kära mamma och pappa säger. Nej, det skall skrikas, bråkas och det skall gråtas. Trots denna eviga maktkamp så kan jag inte göra annat än att känna ren och genuin kärlek. Jag är så otroligt stolt som har satt denna lilla människa till världen och det är en fröjd för ögat att se honom utvecklas. Mamma älskar dig så!

Medans min extremt trötta lilla tonåring fortfarande sussar sött, passade jag på att förbereda dagens enkla men väldigt goda middag. Nämligen ugnsgrattinerad falukorv med hemmagjord potatismos, mums!