Jag vill verkligen inte vara en såndär gnällig dagismorsa. Men idag rök mitt tålamod när jag lämnade lilleman tidigare. Tanken var att jag skulle ta med mig alla hans skitiga ytterkläder hem över sommaren för att tvätta och ta med till landet. När jag står och rotar i hyllan kan jag varken hitta stövlar, mössor eller vantar. Personalen verkade inte ha någon som helst koll och virrade runt som yra höns. Ska det vara så jävla svårt att bara lägga rätt saker på rätt barns hylla?! Jag tycker inte det, speciellt inte när man har märkt upp kläderna tydligt med stora bokstäver. Sedan har jag också lagt märke till att Elias ofta inte har samma kläder som han hade på sig när han kom till dagis. Hittar jag en påse på hyllan med smutsiga kläder? Nej. Istället ligger dem ihop knycklade i ett litet hörn, då kan man inte riktigt undgå irritationen.

På vägen hem sprang jag på både lilla Maja och hennes mamma. Fick snabbt klart för mig att Maja har varit hemma från dagis i snart två veckors tid på grund av fraktur i nyckelbenet. Något som tydligen skett någon gång på dagis, och där fick man inte heller veta vad som hänt. Ingen visste hur, när och varför hon hade ramlat. Hur kan man välja att bortse från något så allvarligt?! Majas läkare konstaterade att hon hade en kraftig fallskada, och på dagis sa dem inte ljud om saken. Det gör mig extremt upprörd som mamma, och det får mig att vilja ifrågasätta personalen hur långt det skall behöva gå innan det har gått för långt. För som jag ser det nu, så gick det för långt för längesen.

Ni får ursäkta att jag låter så bitter och uppgiven, men ni får helt enkelt ha överseende med detta. Vill verkligen inte att min blogg ska bli en negativ plats att besöka. Men även jag behöver få utlopp för mina känslor och då känns min blogg som det rätta forumet för det. Ska ta en kopp thé och sätta mig på balkongen ett slag och njuta av förmiddagssolen. Efterlängtade sommar, du är så välkommen!♥