Jag har halkat efter lite med bloggandet, julen står för dörren och jag hinner liksom inte med. Jag är långt ifrån färdig med årets julklappsinköp och hemmet ser fortfarande ut som sju svåra år. Ska bli riktigt skönt att få komma hem till mamma-mormor, ta ett steg tillbaka och bara umgås och mysa med lilla familjen. Meja fortsätter att utvecklas i en rasande fart, och under veckan lyckades hon äntligen knäcka krypkoden. Hon är dessutom så pass stadig att hon kan sätta sig upprätt helt själv utan minsta stöd. Hon tar gärna efter sin storebror och skall göra exakt likadant trots tillsägelser så som "Nej" och "Aj, Aj" . Självklart har hon därmed fått lära sig den hårda vägen och smackat i skallen både tre och fyra gånger. Det är ett evigt springande och jag hinner knappt vrida på huvudet innan olyckan är framme. Det är en härlig tid vi har framför oss, haha!

 

Idag har vi iallafall fått äran att äntligen få träffa Sofia och hennes lilla Filip, snart 9 veckor gammal. Så bedårande söt, och Meja kändes så ofantligt stor i jämförelse. Sedan får vi inte glömma att Filip tittade ut ett bra tag innan beräknad förlossning. Våra småttingar snuttade gott vid bröstet medans vi mammor tog igen förlorad tid, och jag tror inte att det var tyst en sekund. Sofias kusin Linn kom förbi en stund och tillsammans slängde vi ( Sofia och Linn) ihop en god sallad följt utav go'fika! Tack tjejer för en super mysig förmiddag/eftermiddag. En ny playdate bokar vi in redan i mellandagarna, och då tillsammans med Carina, Frida och deras små.