Nu kanske det börjar kännas som att du varit gravid i en evighet och det kan vara svårt att tänka sig att du ska vara gravid i ytterligare 10 veckor. Men din bebis måste fortfarande växa till sig en hel del innan han eller hon är redo att komma till världen. Bebisen är nu 41 cm från topp till tå och väger omkring 1,4 kg.

Även om din bebis ligger skyddad av fostervattnet och livmodern kan den känna och reagera på smärta. Man kan se med ultraljud hur bebisen övar på att andas för att göra sig redo för världen utanför. Om den sväljer fostervatten i fel struprör kan du känna hur den får hicka

Om din bebis föddes nu skulle den kunna hålla sig varm utan kuvös. Huden börjar bli mjuk och len allteftersom underhudsfettet utvecklas. Fettet isolerar mot kyla och fungerar som en energireserv.

Du:

Din livmoders översta del kan du nu känna c:a 10 cm ovanför navlen. Livmodern, moderkakan och vätskemängden kommer att öka stadigt under de kommande 10 veckorna och du kommer förmodligen att gå upp ungefär ett halv kilo per vecka.

Eftersom du blir större blir det allt svårare att röra sig snabbt. Du är inte längre så smidig och du bör vara försiktig för att undvika att trilla och skada dig eller bebisen. Tänk på att bibehålla en god hållning när du sitter och står; det kommer att underlätta för dig och minska risken för smärtor i ryggen. Du bör rulla över på sidan innan du stiger upp efter liggande position för att undvika att belasta magmusklerna som är uttänjda och svagare än normalt.

Mina egna tankar om graviditeten:

Vecka 29+0 idag, och dagarna tycks bara försvinna. Tacksamt är väl det så att vi snart får träffa vår lilla älskling! Foglossningen har försvunnit helt och har istället ersatts med ryggont och kramp i fötter och vader. Jag vet inte om min kära make har börjat förstå graviditetens realitet, att vi faktist snart ska bli tvåbarnsföräldrar. Det går förhoppningsvis upp för honom så snart hon är här. Annars mår vi alla fint, har sammanlagt ökat ca 6kg i vikt. Jag kan omöjligt tro att jag kat i vikt under den senaste veckan med sjukdomar och allt därtill. Ska hur som helst bli spännande och se hur sf-måttet ligger till och hur det står till med mina annars så usla värden. Jag har inga större förhoppningar eller förväntningar heller för den delen. Längtar bara efter att få höra lillans fina hjärtslag, finns det möjligen någonting annat som får en att bli så lugn?!