Mycket bättre än såhär blir det inte, jag bara väntade på att det skulle bryta ut ordentligt. Nu har jag varit sängliggandes i snart två dagar, med undantag för lämning och hämtning på förskolan tidigare idag. Jag hade inte hjärta nog att hålla mitt älskade lilla barn hemma en endaste dag till. Nog för att han har varit en riktig stjärna och tagit hand om sin sjuka mamma, är så tacksam så ni anar inte! Det uppstår alltid en viss delad mening om att lämna sitt barn på förskolan när man själv är sjuk. Nu hoppas ju jag för allt i världen att lilleman slipper bli sjuk, dock skulle han redan ha insjuknat vid det här laget. Nåja, mår jag inte bättre i morgon så får det bli ett besök på vårdecentralen för ett eventuellt halsprov.

 

Just det, har ni börjat fundera något kring alla hjärtans dag?! Har lite panik över att jag inte ska hinna fixa allt i tid, för jag vet exakt hur jag skall uppvakta mannen i mitt liv. Tyvärr kan jag inte avslöja något eftersom att han faktist läser den här bloggen. Sååååå, ni får hålla tillgodo mina kära vänner!

 

Nu ska jag återgå till mitt thé och fortsätta tycka synd om mig själv.