Jag kan inte direkt medge att det har varit helt enkelt att fånga lillbebbans rörelser. Men så passade jag på att dra fram kameran nu på morgonen när hon är som mest aktiv. Som ni kanske ser, för hon ett väldans liv och jag blir lika fascinerad varje gång. Tycker inte alls att magen känns särskillt mycket större än vad den var med lilleman, så något tillväxtultraljud känns knappast nödvändigt.

 

I morgon väntar ett besök hos barnmorskan för att väga, mäta mage och lyssna på hjärtljuden. Så mysigt att pappan i familjen kan följa med den här gången. För mig känns det så himla viktigt, vi är ju ändå två i detta fantastiska! Om jag inte minns helt fel så blir besöken allt fler och tätare med veckorna som kommer. Nu är det inte långt kvar tills hon är här, vår älskade lilla tjej. Åh, vad mamma, pappa och storebror längtar efter dig!