Just nu är det en jobbig tid här hemma. För det mesta är det full fart på ett roligt och lekfullt sätt, men så helt plötsligt kan det slå om och bli så himla tråkig stämning.Lilleman är inne i ännu en "fas" och kan bli så fruktansvärt arg när han inte får som han vill. Det kan handla om precis vad som helst, spelar ingen roll vad man än säger och gör. Han protesterar och skriker, gnäller och gråter ändå.

 

Jag kan köpa att barn blir arga, frustrerade och agerar i stundens hetta. Men inte när han studerat tittar mig i ögonen och slår mig med hårda knytnävslag eller kastar sina leksaker. Hårt, jättehårt! Det är inte okej, inte någonstans. Det är både jobbigt, ledsamt och energikrävande. Jag är så glad över att lillan ännu ligger tryggt och varmt inne i magen. Inga vakna nätter för att amma eller byta blöjor, för just nu behövs all sömn och tålamod i hela världen för att orka med. Tycker så synd om min fina lilleman, samtidigt som han driver oss till vansinne med detta beteende.

 

Bestraffningen lyder som så att han får en time-out när han nått en viss gräns. Då stänger jag in honom på rummet, inga låsta dörrar utan han kan komma ut till oss när han vill. Detta resulterar oftast i att han skriker och gråter i högan sky, tills han slutligen kommer ut och säger "flåt mamma, flåt" och ger mig en puss eller kram. Självklart förklarar jag tydligt och noga varför jag blev arg och ber honom att ta det varsamt med både oss, sig själv och hans leksaker. Det fungerar en stund och sedan är vi där igen. Såhär kan det hålla på flera gånger om dagen, kvällarna är förstås värst.

 

På måndag börjar han förskolan igen, och jag kan bara be till gudarna att det vänder och att vi kan få ordning på rutinerna. Jag är slut som mamma! Just nu hänger jag och lillan i soffan framför någon långtråkig film på teve med en gorby's pirog och ett stort glas mjölk. Finns det möjligen något bättre än nattmat?!