Min graviditet-med Elias i magen
För er som inte har hängt med lika länge, så kommer här ett litet utdrag som jag skrev i min tidigare blogg. Den kan ni för övrigt hitta HÄÄÄR, om ni vill hänga med från första början.
Många kan tycka att det är en skröna när dem hör om folk som går miste om sin egen graviditet. Men jag kan tala om för er att så är inte fallet, jag misstog min egen graviditet för lite tarmbubbel och uppsvullen mage. Inga konstigheter tyckte jag, enda tills jag uppsökte min barnmorska på MVC.
Torsdagen den 15/4-10, jag kliver in på MVC och jag blir ombedd att ta urinprov för att sedan göra ett grav.test som visar positivt. Redan där känner jag hur ett svall av känslor sköljer över hela mig. Det får inte vara sant, det här finns inte på min världskarta! Vi sitter ner och pratar en stund och jag uppger mina symptom och anledningen till misstänkt graviditet. Efter en stund ombeds jag att lägga mig på den kalla britsen och knäppa upp byxorna för att barnmorskan lättare ska kunna känna igenom magen. Det är uppenbart redan där och hennes besked gör det inte lättare. Hon mäter livmoder på ca 25cm med två fingrar på naveln. Jag är chanslös och hon skickar mig vidare för ett akut ultraljud. Vi sitter länge och pratar och tårarna svämmar över likt en tsunami och pölen nedanför mig blir bara större.
Fredagen den 16/4-10, vaknar upp med total ångest och vill bara gå igenom marken. klockan är inte mer än 07:00 och jag beger mig iväg mot Danderyds sjukhus och Ultra gyn. Jag får snabba besked om att jag befinner mig i v.27 och jag har inget annat val än att behålla barnet. Jag måste föda, och jag kan bara se svart. Läkaren saknar både empati och medkänsla och han kastar ut mig rätt fort och där står jag helt handfallen och ensam i detta. Jag går mot hissen och läkaren är inte sen med att hinna ifatt mig. Han frågar om jag behöver någon att prata med, och hans avsaknad av medmänsklighet får mig att vilja se rött. Han lotsar mig till en kurator, där jag spenderar många timmar för att dela med mig av det som hänt de senaste timmarna. Utan denna människa vet jag inte vad jag hade gjort, hon kommer att vara min stötte pelare under hela min graviditet och en längre tid därefter.
Samma dag tar jag mig samman och modet att kontakta barnets far. Något av det svåraste jag någonsin behövt göra, och jag är mig själv evigt tacksam för detta. Chocken är uppenbar, men han är hos mig på bara ett par timmar. Tillsammans beslutar vi oss för att ta oss igenom detta, mamma och pappa älskar dig liten!
Måndagen den 19/4-10, har vi tid hos barnmorskan där vi blir inskrivna och går igenom allt inför vad som komma skall. Vi mäter magen, vikt kontroll, blodprov, urinprov och blodtryck. Vi får även höra bebisens hjärtljud som slår så fint. Med barnets fars hand och min egen på magen gråter vi tillsammans av lycka. Det här kommer bli den största prövningen i våra liv, ett livslångt ansvar!
Onsdagen den 21/4-10, har vi tid på Danderyds sjukhus för samtal med kurator. Vi får tips, råd och stöd inför de kommande månaderna samt efterarbetet. Vi befinner oss i en tuff situation då barnets far är troende katolik från Irak. Och enligt deras kultur är det oacceptabelt att skaffa barn utanför äktenskap. Detta kan innebära utanförskap inom både familj och kyrkan. Tillsammans ska vi försöka att hitta en lösning för att det ska bli så bra för alla inblandade som möjligt!
Torsdagen den 22/4-10, rutin ultraljud i Läkarhuset på Odenplan. Där får vi skåda liten med egna ögon, åh vad vi längtar efter dig nu! Vi väntar en frisk liten pojke som väntas komma den 22/7-10. Något av det häftigaste jag varit med om, även om liten behagade att sparka mamma i magen under hela processen. Underbart!
Vi har äntligen hunnit med att köpa våra första baby kläder och beställt hem babyboxen från pampers! Nu väntar vi på nästa besök hos BM den 6/5-10, som vi längtar!
Torsdagen den 15/4-10, jag kliver in på MVC och jag blir ombedd att ta urinprov för att sedan göra ett grav.test som visar positivt. Redan där känner jag hur ett svall av känslor sköljer över hela mig. Det får inte vara sant, det här finns inte på min världskarta! Vi sitter ner och pratar en stund och jag uppger mina symptom och anledningen till misstänkt graviditet. Efter en stund ombeds jag att lägga mig på den kalla britsen och knäppa upp byxorna för att barnmorskan lättare ska kunna känna igenom magen. Det är uppenbart redan där och hennes besked gör det inte lättare. Hon mäter livmoder på ca 25cm med två fingrar på naveln. Jag är chanslös och hon skickar mig vidare för ett akut ultraljud. Vi sitter länge och pratar och tårarna svämmar över likt en tsunami och pölen nedanför mig blir bara större.
Fredagen den 16/4-10, vaknar upp med total ångest och vill bara gå igenom marken. klockan är inte mer än 07:00 och jag beger mig iväg mot Danderyds sjukhus och Ultra gyn. Jag får snabba besked om att jag befinner mig i v.27 och jag har inget annat val än att behålla barnet. Jag måste föda, och jag kan bara se svart. Läkaren saknar både empati och medkänsla och han kastar ut mig rätt fort och där står jag helt handfallen och ensam i detta. Jag går mot hissen och läkaren är inte sen med att hinna ifatt mig. Han frågar om jag behöver någon att prata med, och hans avsaknad av medmänsklighet får mig att vilja se rött. Han lotsar mig till en kurator, där jag spenderar många timmar för att dela med mig av det som hänt de senaste timmarna. Utan denna människa vet jag inte vad jag hade gjort, hon kommer att vara min stötte pelare under hela min graviditet och en längre tid därefter.
Samma dag tar jag mig samman och modet att kontakta barnets far. Något av det svåraste jag någonsin behövt göra, och jag är mig själv evigt tacksam för detta. Chocken är uppenbar, men han är hos mig på bara ett par timmar. Tillsammans beslutar vi oss för att ta oss igenom detta, mamma och pappa älskar dig liten!
Måndagen den 19/4-10, har vi tid hos barnmorskan där vi blir inskrivna och går igenom allt inför vad som komma skall. Vi mäter magen, vikt kontroll, blodprov, urinprov och blodtryck. Vi får även höra bebisens hjärtljud som slår så fint. Med barnets fars hand och min egen på magen gråter vi tillsammans av lycka. Det här kommer bli den största prövningen i våra liv, ett livslångt ansvar!
Onsdagen den 21/4-10, har vi tid på Danderyds sjukhus för samtal med kurator. Vi får tips, råd och stöd inför de kommande månaderna samt efterarbetet. Vi befinner oss i en tuff situation då barnets far är troende katolik från Irak. Och enligt deras kultur är det oacceptabelt att skaffa barn utanför äktenskap. Detta kan innebära utanförskap inom både familj och kyrkan. Tillsammans ska vi försöka att hitta en lösning för att det ska bli så bra för alla inblandade som möjligt!
Torsdagen den 22/4-10, rutin ultraljud i Läkarhuset på Odenplan. Där får vi skåda liten med egna ögon, åh vad vi längtar efter dig nu! Vi väntar en frisk liten pojke som väntas komma den 22/7-10. Något av det häftigaste jag varit med om, även om liten behagade att sparka mamma i magen under hela processen. Underbart!
Vi har äntligen hunnit med att köpa våra första baby kläder och beställt hem babyboxen från pampers! Nu väntar vi på nästa besök hos BM den 6/5-10, som vi längtar!
