Den här torsdagen har dock varit en utav de mindre bra dagarna. Har sovit riktigt kasst i natt och just den här morgonen så skulle barnen bara inte kliva upp deras sängar, och ingen frukost ville dem ha och dem skulle minsann inte alls klä på sig och gå till dagis. Det slår liksom aldrig fel när det väl är min tur att lämna barnen. Ibland finns det tillfällen då man bara har lust att avsäga sig rollen som mamma och ge upp ett slag. Visst är det häftigt hur man som mamma ändå mäktar att orka med?! 

I det stora hela har ändå dagen rullat på bra. Några barn insjuknade snabbt under dagens gång, allt i från feber till magsjuka, hujeda mig! Som arbetande på förskola kommer jag aldrig att sluta förvånas utav hur oansvariga och försummande somliga föräldrar kan vara när deras stackars små diamanter snabbt insjuknar så pass till den milda grad att deras allmäna tillstånd påverkas. Som exempelvis idag, när en utav våra små legat halvt sovandes på golvet och knappt kontaktbar. Ringer mamman som ger till svar att hon inte har möjlighet att komma och undrar om vi kan avvakta och se om febern ger med sig?! Pappan är hemma och bor tvärs över gatan men har ingen bil?! Vad kan möjligen vara viktigare än ens sjuka barn?! Ens egna kött och blod?! Jag som mamma till MINA egna barn hade släppt allt för land och rike för att se till att MINA barn hade fått komma hem fortare än kvickt! Ingenting är viktigare än MINA barns hälsa. Jag förstår det bara inte?!!  

Hur tänker ni kring barn och sjukdomar?! 

Nä vänner, dags att avrunda här och inta kudden. Med det önskar jag alla en god natt!