Idag blev det inget sådant där firande som jag hade hoppats på för våran idag lilla tvååring. Jag hann inte ens få krama på henne tidigare i morsse innan jag var tvungen att rusa iväg till jobbet. Vilket jag dock kompenserade med sluta nästan en halvtimma tidigare tack vare världens bästa kollegor. Det var ett riktigt genuint lyckoskri jag möttes utav när jag klev innanför grindarna. Kan lova att det verkligen gjorde hela min dag. Denna enorma villkorslösa kärlek jag känner inför mina barn går inte att mätas med ord. Jag blir alldeles gråtmild av bara tanken, ibland måste jag nypa mig i armen för att verkligen förstå att jag är mamma till dessa två. 

 

Väl hemma slängde vi oss på soffan och kramades ett slag innan Meja äntligen fick öppna sina paket. Gissa lyckan när hon förstod att det var Pippi som låg i paketet. Nu missade jag såklart att köpa alla cirkustillbehör, så det får vi åka iväg och fixa i veckan. Men åh, som hon har lekt med den pompöse-cirkusdirektören och den söta cirkusprinsessan. Måste nästan kolla om jag kan hitta boken om när Pippi går på cirkus, någon som vet vart jag kan hitta denna?! Tycker era barn också om Pippi?!

 

Ikväll tog vi en promenad ner till Max, på födelsedagsbarnets begäran. Vi har ändå inget kök att tillgå dessa dagar då renovering utav väggar och tak är i full gång. Tanken var att ungarna skulle få leka i hoppborgen utanför, men vädergudarna ville annat. Regnet fullkomligen vräkte ner, så det var bara till att skynda hemåt. Istället satte sig Meja till att måla medans jag och Elias byggde tågbana. Något vi är himla dåliga med här hemma är att verkligen sitta ner och vara medlekande tillsammans med våra barn. Istället är vi så upptagna med alla dessa "måsten" som man vanligtvis inte hinner med de dagar jobbet kräver våran närvaro. Så idag lade jag alla dessa "måsten" åt sidan och prioriterade mina barn. Ingen dator, ingen ipad och framförallt ingen telefon. Tänk vad beroende vi har blivit utav att titta ner på våra telefoner och kolla igenom den senaste feeden på facebook och andra sociala medier. Jag ska inte sitta här och säga att jag inte är likadan, och det är där jag måste omvärdera och prioritera vad som är viktigare. För vad kan möjligen vara viktigare än ens egna barn när vi tänker efter?! 

 

I skrivandets stund ligger min älskade dotter här brevid, och allt som hörs är hennes små snarkingar. Jag skulle kunna sitta här i timmar, bara för att få titta henne, Min älskade lilla Ottilia Meja Maria, mamma älskar dig! Nu däremot ska jag sätta mig ner och gå igenom våran power point inför inspirationsdagarna och kolla igenom opponerings frågorna som vi kommer att ställa samt de som andra kommer ställa till oss. Hela dagen idag har vi ägnat åt pedagogiska åtaganden och jag har fått en svag inblick i hur dessa kommer att se ut inför hösten inne på min nya avdelning. Jag kan inte säga mycket mer än att det blir en intressant höst!