Så ekar det sådär välbekant tomt på uppdateringar här inne igen, men jag känner mig helt tom i skallen. Det har varit en minst sagt känslomässigt omvälvande helg, i lördags packade min syster ihop sina tillhörigheter för att äntligen flyga ur boet, märklig känsla må jag säga. Det blev så påtagligt på något vis, även om jag har bott hemifrån ända sedan jag var nyfyllda 18 år. Inte ens min fina lilla mamma kunde hålla tillbaka tårarna fram emot kvällen. I sex år har hon bett, önskat och drömt om att få flytta till Rotsunda herrgård belägen mitt på en hästgård och ett stenkast ifrån hennes nuvarande jobb. I lördags blev hennes dröm till verklighet och ingen mer än jag unnar henne detta. Nu är det bara min tur att röra om i grytan, skaffa mig ett ordentligt arbete och en större bostad. Jag känner att det verkligen är dags för en förändring i mitt eget liv, pepp!!