Du lilla barn som kastas ut, ett liv i ovisshet...



Lillen chillar en stund ♥

Uppe igen efter att ha försökt natta mitt trötta lilla barn som absolut inte tyckte att vi skulle sova. Han sov i kanske tjugominuter, som om det skulle räcka liksom. Vi har ännu en gång lyckats hamna helt ur fas och rutinerna är återigen huller om buller. Men jag ser det som så, att i morgon är en ny dag med nya friska tag!

Sitter just nu i soffan och kollar på förtidigt födda barn, och jag bölar varje gång. Sedan jag blev mamma har jag blivit så sjukt känslosam och grinar för precis ALLT i princip. Jag kan inte ens föreställa mig känslan att föda ett barn som lever i ovisshet. När ingen vet om barnet kommer att överleva eller inte, det är liksom inte meningen att man ska överleva sina egna barn. Därför kan jag inte låta bli att hålla om och pussa på min älskade son lite extra, när jag ser dem som inte är fullt så lyckligt lottade som jag själv.

Nu stänger jag ner för ikväll så hörs vi morgon mina hjärtan! ♥







NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR