Sjukstuga
Hej vänner! Här ekar det som vanligt tomt, måste verkligen erkänna att jag inte finner det här med att blogga lika intressant längre. Dagarna liksom bara springer förbi, och kameran förblir ståendes på hyllan och samlar en herrans massa damm. Dock saknar jag ju er trogna läsare som tar er tiden att kika in här om dagarna. Jag får helt enkelt försöka bättra mig och hoppas att den där inspirationen och motivationen till att skriva infinner sig igen.
Här hemma har vi haft sjukstuga sedan ett par dagar tillbaka. Meja insjuknade natten till lördag i hög feber. Hon var som ett rykande element och sådär loj som man bara kan bli vid feber. Älskade lilla vän! Vi bestämde oss dock för att ta oss ut till mamma-mormor under lördagen som bestämt. Mejas feber gav inte med sig, och vi fick turas om att pyssla om, vyssja och äta i omgångar. Söndagen blev inte mycket bättre den. Skrikfest redan från tidig morgon tills tidig måndagsmorgon. Hela gårdagen spenderade vi i soffan under en filt, så välbehövligt om ni frågar mig.
Idag är läget lite mer stabilt. Ingen feber, men väldigt snorigt och hes som en kråka är hon lilla damen. Jag som hade tänkt gå ut och fota barnen under körsbärsblommorna idag, men vi får ta det i morgon när pappan i familjen är hemma. Passade dock på att inviga nya sulkyn från loppieventet vivinärvhämtadehhem Elias från förskolan i eftermiddags. Otroligt smidig att köra och Meja såg inte direkt missnöjd ut, snarare det motsatta.
Medans båda mina troll bänkat sig framför Barnkanalen, passar jag på att förbereda kvällens middag.
Glad påsk!
De flesta av er, precis som vi har tagit påskledigt. Så vi vill passa på att önska alla fina bloggläsare en riktigt glad påsk!
En liten paus.
Hej vänner!
Bloggen går lite på sparlåga dessa dagar som ni kanske märkt. Dagarna bara springer förbi, pappan i familjen har varit bortrest på konferensresa till New York. Därmed har jag ägnat all min uppmärksamhet, lediga och vakna tid åt mina underbara barn.
Under tidiga onsdagseftermiddagen packade vi väskorna för att tillbringa ett par härliga dagar ute hos mamma-mormor. Ett välbehövligt litet avbrott från vardagen med andra ord. Vi har hunnit med allt i från lekland till kladdkakebak och trädgårdsmys. I fredags hälsade vi på hemma hos moffa för middag och fredagsmys. Barnen busade järnet med sina mostrar och rejsat bilar med moffa. En riktig myshelg har vi haft med mycket prat, skratt, bus och lek.
Natten till söndagen insjuknade både Meja och Elias i hög feber. Båda sov som stockar och så fortsatte det fram tills tidig måndagmorgon. Dock piggade dem på sig lagom till det att pappan i familjen trillade in genom dörren. Självklart blev vi bortskämda med en massa fina presenter, mer än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Sedan tog det inte många sekunder tills han slocknade och sov ända fram tills dagen därpå. Kul kille! Meja höll låda hela natten till igår, och vid 06 fick jag äntligen sova igen för att sedan göra morgon tre timmar senare. Jag var inte lycklig kan jag lova! Med svidande ögon och smärta i hela kroppen tog jag mig ändå igenom dagen och lyckades ta en powernapp i samband med Mejas sovstund under eftermiddagen. Sedan var jag fit-for-fight igen.
Idag som ett försenat årsfirande (6 år tillsammans) tog vi oss ner på stan för att bruncha på Wendela Hebbe villan. Super mysigt och jätte gott! Storhjärtat beställde in en schnittzel med potatis och rödvinssky, medans jag tog en bakad potatis med räk och kesoblandning. Mums! Fortsatte sedan vidare mot försäkringskassan för att få ordning på mina dagar och tog sedan en lång och härlig promenad hem i solskenet.
Nu däretmot har jag två vrålhungriga små troll här hemma, duty calls!
Hos mamma
Pappan i familjen är iväg på konferensresa med jobbet i New York. Så jag och barnen passar på att ta en välbehövlig mini-semester hemma hos mamma-mormor.
Idag har vi tillbringat större delen av dagen på Sollentuna lekland, följt utav lekparkshäng i mässparken. Det vackra vårvädret ser ut att ha hittat tillbaka, håller tummarna att det håller i sig hela veckan ut. Det vankas nämligen trädgårdsmys,korvgrillning och 1-års kalas till helgen, något vi verkligen ser fram emot. Jag kan inte direkt påstå att vi längtar hem!
Tuffa dagar
Jaha vänner,två dagar har gått sedan senaste uppdateringen. Meja insjuknade här under natten, inga vattkoppor som vi först trodde. Det röda utslaget under ögat liknar mer en förkylningsblåsa och nu är ungen genomförkyld. Hela dagen har hon varit sådär loj som man kan bli vid en förkylning och snoret rinner likt kranvatten ur den lilla lilla näsan. Älskade lilla vän! Så idag har vi haft en riktig inomhusmys dag, lite golvlek varvat med soffhäng och pizza-bak.
Till kvällen sedan tog jag med mig Elias ut och tillsammans gjorde vi en kvällstur till coop. Något som vi definitivt borde göra betydligt oftare. Det var alldeles för längesedan jag fick rå om min lilla kille och ägna min fulla uppmärksamhet åt bara honom.Så otroligt värdefullt, ibland kan det vara bra att påminna sig själv om det. Meja gick det ingen större nöd på, hon klarar sig minst lika bra hemma med sin pappa. Sedan vi kom hem har hon dock vägrat släppa taget om mig och varit super cranky. Så nu skall jag försöka lägga min lilla sjukling, känner inte alls för att lägga ner henne nu när hon äntligen sover så sött på mitt bröst. Finns det möjligen något ljuvligare att vila ögonen på?! Nästan så att jag överväger att ligga kvar här, stunder som dessa kommer aldrig tillbaka. Jag vill ta vara på varje stund medans jag kan!
Jag avrundar här och önskar er godnatt!
En heldag med bästa vännerna
Vårvädret fortsätter att leverera likt de senaste dagarna som varit, om än lite kallt och blåsigt stundvis. Idag har jag och barnen suttit barnvakt åt finaste lilla Milo i dryga två timmar under morgonen. Strax innan klockan tio ramlade Frida och Malte innanför dörren och stannade för frukostmys och ett par härliga timmar i lekparken. Med oss hade vi fika och dryck, så barnen stod sig lagom fram till lunch. Minstingarna snusade gott i sina vagnar medans Elias och Malte varvade rutchkaneåk med tävling om vem som kunde gunga högst. Dem är ena radarpar de där två, så ljuvligt att se hur roligt dem har ihop. Nog för att de ryker ihop ibland, men det löser dem oftast på egen hand. Idag blev det dock brottningsmatch i sanden, jag och Frida stod mest och tjöt av skratt. Det räcker med att sära på de två och sedan tar det inte många sekunder tills de är sams igen. Goa ungar!
Efter ett par timmars lek i parken promenerade vi hemåt för lite lunch och lek. Jag har under dagen upptäckt några enstaka prickar på Meja, och jag väntar med spänning på om det är dags för de dära omtalade vattkopporna?! Både Malte och Milo har avverkat sina, och med en inkubationstid på 14-16dgr så är det inte helt omöjligt. Det vore ju himla skönt att få det avklarat nu medans jag ändå är mammaledig. Vi får helt enkelt avvakta under natten och morgondagen.
1:a April 2014
Efter lite mer än en veckas uppehåll här från bloggen, har vi äntligen ett fungerande internet igen. Nog för att det har varit himla skönt att ta en paus från allt skrivande. Dagarna går i ett och helt plötsligt var vi inne i april månad. Under veckan som gått har vi hunnit med allt ifrån magsjuka till 40-års kalas, Ikea besök och en heldag på Torekällberget. Dock lider jag av total sömnbrist för tillfället, då lilla damen behagat att sovstrejka de senaste dagarna. Detta resulterar i sena nätter och tidiga mornar, men av någon konstig anledning så orkar man just för att man måste. Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte tar på krafterna, och framförallt på humöret.
Om en dryg vecka flyger storhjärtat till New York på konferens resa och blir borta i hela fem dagar. Och då passar jag och barnen på att flytta hem till mamma-mormor och stanna där veckan ut. Ska bli riktigt skönt med ett litet miljöombyte och det ska bli fantastiskt skönt att överlämna lite utav ansvaret. Jag ser fram emot soliga dagar i parken, mysiga barnvagnspromenader och familjemys i massor.
Det börjar också bli högtid för att planera inför Mejas 1-års dag, och detta med blandade känslor. Vart tof tiden vägen?! Det känns ju som om det var igår hon kom till oss. Och nu har hon plötsligt förvandlats till en livslevande liten människa som bokstavligen springer fram och tillbaka här hemma. Så sent som igår kläckte hon ur sig sitt första riktiga ord. Allting bara går i en sådan rasande fart och jag njuter samtidigt som jag bara vill stoppa tiden om än bara för en liten stund.
