Medan våra själar blir allt mer svältfödda odlas den andra delen av oss, våra egon, till gigantiska proportioner. Ett otyglat ego är alltid hungrigt, vill ständigt ha mer, blir aldrig nöjt. Vår hunger aktiveras när vi möter bilder av sådant som vi kan tänkas vilja ha. Och det gör vi ofta i vårt samhälle. Det handlar inte bara om saker, även om det mesta i slutänden visar sig vara just det, utan lika mycket om en viss livsstil, en viss kropp, en viss åsikt. Vi kallar det där bilderna för perfektbilder. "Perfekt" för att de visar på något som är felfritt, och därmed ouppnåeligt.

Vi tänker inte medvetet att vi ska bli lyckliga genom att uppnå perfektbilder. Perfektbilderna verkar inom oss på ett omedvetet plan. Det är därför de är så svåra att komma åt. När det gäller våra kroppar är vi ännu värre ute. Här är det näst intill omöjligt att värja sig mot alla perfektbilder. På alla områden i livet finns perfektbilderna som en mall vi ständigt avviker ifrån. De talar inte bara om för oss hur vi ska se ut och hur våra hem ska stylas, de berättar också hur vi ska uppföra oss, vilket socialt umgänge vi ska ha, hur svårt yrkesliv borde se ut, hur långt vi ska ha nått vid tjugosju respektive femtiotvå års ålder. Perfektbilderna vet vet till och med hur vi söker inre frid!

Lägg märke till hur ofta perfektbilderna följs av ett tips, om än aldrig så litet, på något du kan införskaffa för att komma närmare idealet. Det är nämligen så det fungerar. Först visar de det perfekta, sedan får de oss att inse att vi inte är där, och till sist erbjuder de en lösning som går att konsumera. Men det finns en allvarlig miss i det här. Det lyckade livet som perfektbilderna visar upp har nämligen ingenting med din lycka att göra.


Källa: Drömliv-Lycklig på riktigt