Åh, vad underbart det känns att ha fått så mycket uträttat idag trots att vi hade så lite tid. Har pratat med diverse florister angående min brudbukett, aldrig har jag blivit så trevligt bemött! Nu har jag fått både namn de olika blommorna samt en snabb översikt på olika typer av brudbuketter. Detta kommer bli så himla bra! Hann även med att hälsa på min finaste Sofia som jobbar strax intill interflora. Hon hade sett oss komma gåendes utanför hennes jobb och gissa om jag vart glad över att se henne där hon kom inskuttandes?! Vi bestämde att ses till helgen tillsammans med våra fina män och barn. Mysigt!

Precis när vi skulle till att åka hem sprang vi på våran präst. Han tillhör egentligen den katolska församlingen, men kommer att närvara på våran stora dag. Han skämdes nästan å svenska kyrkans vägnar för att vi inte ens fått ett datum för vigselsamtal. Det börjar bli bråttom nu, så han lovade oss ett samtal redan på lördag. Skönt! Kände genast hur en tyngd släpptes från mina axlar. Han berättade även den goda nyheten, att under gudstjänsten i helgen lyckades dem samla ihop 25.000:- till förmån för dem drabbade i Afrika. Man kan inte hjälpa alla, men man kan hjälpa många! Tummen upp på det.

Efteråt försvann min finaste iväg till jobbet och när han gjorde det, tog jag min lilla kille och promenerade mot busshållplatsen. Helt makalöst vad svårt det ska vara att ta sig från centrum och hem. Första bussen fick jag låta passera. På den andra bussen stod det en mamma med TVÅ barnvagnar som hon hade parkerat huller om buller. Jag bad henne snällt att försöka styra om så att jag själv kunde få plats. Men där stod hon med tre skrikiga ungar, flytta på vagnarna skulle hon då INTE göra. Förlåt, jag har absolut ingenting emot invandrare what so ever. Jag lever ju tillsammans med en. Men somalier, vad har dem här att göra? Det enda dem gör är att massproducera barn utan någon somhelst tanke på hur dem ska försörja dessa små stackare. Dem lever på socialbidrag och vill absolut inte leva efter sveriges lagar och regler. Dem fullkomligt vräker ut sig vart man än går, gapar och skriker och visar ingen som helst hänsyn till människorna i deras omgivning. Och just den här trebarnsmamman var från Somalien. Jag fick helt enkelt ta saken i egna händer och flytta på hennes vagn för att slutligen få komma hem. Jag kan förstå att det är trångt, jag kan också förstå hur det är att vara mamma till ett skrikigt barn. Men vad jag INTE förstår är hur man kan bemöta sina medmänniskor så kallt, respektlöst och otrevligt som hon gjorde. Genom att bemöta andra människor på ett schysst sätt så blir man själv en mycket trevligare människa. Tycker ni inte?!

Hur som haver, nu tänkte jag slänga ihop lite middag innan jag viker mig dubbelt av starvation!