När syster städade sitt rum för någon vecka sedan hittade hon äntligen min mp3 spelare. Jag hade glömt bort hur mycket jag faktist saknade denna. Bestämde mig nu ikväll för att plugga in den i datorn och jag fann mitt liv. Ja, musiken är mitt liv och det är genom musiken jag uttrycker mina känslor, mitt humör..min personlighet. Alla låtar medför sådana fantastiska, lyckliga, glada, arga och sorgliga minnen. Men det är också så jag går vidare i livet, att minnas och sedan blicka frammåt. Det är inte fel att minnas, det är inte heller fel att sakna och undra om saker och ting hade varit annorlunda. Om jag hade gjort och sagt saker på ett annat vis, vart hade jag då varit idag?! Ingenting jag tänker spekulera vidare på, jag ångrar ingenting. Missförstå mig inte, jag är inte olycklig på något vis. Snarare tvärtom, jag är så sjukt lycklig som har min egna lilla familj, jag har en son som jag älskar mer än livet självt. Men bäst av allt, jag älskar mig själv och jag är så himla tillfreds med tillvaron så ni anar inte. Men även jag har mina tankar och funderingar som vilken människa somhelst, det finns massor ni inte vet om mig. Jag önskar att jag kunde vara mer personlig, kunna dela med mig av allt som är JAG.

Ska lägga mig i soffan och lyssna vidare på alla underbara låtar, älskling blir sen hem tack vare förseningar i pendeltågstrafiken. Som vanligt har han med sig mina favvo chips hem, gulle han <3

Joseph Arthur-Honey & the moon <3