Tredje och näst sista inskolningsdagen, och ska man jämföra med gårdagen så gick det tusen gånger bättre idag. Något blyg när vi klev in på avdelningen tidigare i morsse, men det tog inte många minuter innan han slutligen släppte taget för att leka och agera tillsammans med dem andra barnen. Till lunch åt han mer eller mindre en vuxen portion med mat, och detta med god aptit. Behöver jag ens nämna vilan som gick gick hur bra som helst?! Ellepelle sov i nästan 1½ timme, Jisses, han måste ha varit helt slut stackarn. Haft en helt hysteriskt rolig fikastund tillsammans med en annan mamma samt fröknarna på avdelningen medans ungarna sov. Vi diskuterade allt från hur jag och min finaste träffades, olika livsstilar, rutiner och vanor till politik och hemlöshet i Sverige. Man får liksom en känsla av att man är mer än bara en förälder. På så vis kan åtminstonde jag lämna mitt barn på förskolan med gott samvete, för jag vet att det finns ett grymt arbetslag som tar väl hand om honom. Livet skänker mig så mycket fint just nu, jag är så otroligt glad och tacksam!

Efter dagis så var återigen dags för ett besök på bvc. Han fick klart godkänt i allt utom att peka på olika kroppsdelar. Han pekar på magen om man ber honom, men mer än så vet han inte. Han fick rita, stapla klossar och hitta en gömd bil. Han babblar på som bara den och kan nu ett tio-tal ord: mamma, pappa, momo, närna (stjärna), nalle, hej, hej då, bye, titta, där, lelle (välling), hallå m.fl. Och våran bvc-sköterska var mer än nöjd med det.

Elias följer sin kurva på alla plan, dock känner jag mig lite besviken vad gäller vikten. På tre månader tycker jag väl ändå att han borde ha ökat i vikt, men icke. Han väger nu 10520g (10120g vid senaste vägning) och är cirkus 81,6cm lång. Dock ansåg inte sköterskan att vi hade någonting att oroa oss för, han befinner sig i en väldigt aktiv fas vilket innebär att han gör av med mer energi. Så länge han äter som han skall och växer så finns det ingen som helst anledning till oro. Skönt att veta! I veckan måste jag också ringa till folktandvården och boka en tid för Elias absolut första tandläkarbesök. Det kan ju bara gå hur som helst, varken jag eller min finaste får lov att titta i den där söta lilla munnen längre mer än när vi borstar tänderna. Äsch, det ger sig väl det med så småningom.

Nu ska jag parkera mig i köket och tillaga kvällens middag, ah hjärnsläpp! Jag har verkligen inte en aning om vad jag ska hitta på, något med kyckling blir det i allafall. Mattips anyone?