Efter en riktigt orolig natt med lilleman, känner jag mig ganska slut som mamma. Jag vet inte hur många gånger vi har vaknat av att han sätter sig upp i rent paniktillstånd och fullständigt okontaktbar. Jag har mina aningar om att det var en kombination av en hård mage och en släng av påtaglig separationsångest. Allting blir så mycket mer uppenbart nu när han börjat på dagis. Ny miljö, nya människor, nya rutiner, allting är nytt. Inte bara för honom men också för oss som föräldrar. Det hela slutade hur som helst med att jag låg och masserade magen och ryggen tills han slutligen somnade om. Att väcka det lilla sovande barnet när väckarklockan satte igång var lättare sagt än gjort.

Lämningen i morsse var som vanligt lika hjärtskärande. Nu på morgonen har jag mest bara tagit de lugnt, men tänkte så småning om bege mig ner till centrum en sväng. Måste kika på en ny overall till lilleman samt köpa hem lite nödprovianter så som bröd, mjölk och smör m.m. Får se om jag eventuellt hinner med en solning också, skulle verkligen behöva lite färg på min annars så likbleka kropp.

Ha det fint!