Ni som har barn, kan ni umgås med dem som inte har barn? Jag kan tycka att det är tämligen befriande, att prata om annat än trots, matvanor, sömnlösa nätter och bajsblöjor som det ofta kan bli föräldrar emellan. Erkänner till och med att jag gillar att ta en riktig praktfull fylla tillsammans med mina barnlösa vänner. Det ändrar ju inte min kärlek till mitt barn på något sätt. Jag är förälder, ja! Men i grund och botten är jag fortfarande densamma som innan jag fick barn.

 

Men så ikväll blev vi bortbjudna på födelsedagsmiddag för en "vän" till min kära make. En tjej som han lärt känna via jobbet, då hon jobbar i en blomsterbutik en bit bort. Hon är ett ständigt återkommande samtalsämne här hemma, hon ringer sent på natten och är väldigt angelägen om min kära make. Hon påstår sig ha en pojkvän som inte hade mage att visa sig under kvällens tillställning. Den här pojkvännen hade hon tydligen brutit med fick jag sedan höra under kvällen. Hon är ett par år yngre än jag själv, barnlös och hennes vänner likaså. Vi har absolut ingenting gemensamt och jag ser absolut inte vad detta skall leda till?! Jag började ifrågasätta mig själv vad jag ens gjorde där. Jag är bara väldigt nyfiken på vad hennes avsikter är med det hela. Självklart då min kära make har varit väldigt hemlighetsfull och sneaky om det under en längre tid. Dock så har han försäkrat mig både en och två gånger om att så inte är fallet, men magkänslan säger mig något helt annat! Jag antar att det är dags igen, round 2.