Fy, vilken jävla morgon alltså! Lilleman har tillfrisknat från allt vad heter förkylning och feber, men skulle trots detta inte alls gå till dagis. Efter en halvtimmes bråk, skrik och bråk så fanns inget annat att göra än att ta ungen under armen och gå. Jag var tvungen, i vanliga fall hade jag inte haft hjärta nog och låtit honom vara hemma. Väl framme vid dagis sprang jag in i Diana, chit-chattade en stund om allt och ingenting. Passade på att gulla lite med M, som förövrigt redan hunnit bli hela 6 månader. Gladare liten tjej får man nog leta efter, ler mer hela ansiktet och kryper gör hon också. Det är nästan så att man vill äta upp henne, så söt! 

 

Nu sitter jag här med dagens första kopp thé och njuter av lugnet (läs:tystnaden). Fick lov att boka om tvättiden till i morgon, någon fick visst för sig att smita in och stjäla våran bokade tid. Har inte tvättat på över en vecka och  jag har inte längre några rena kläder att ta på mig. Känns ju lagom kul sådär! Ja..Nej, men man kanske skulle ta  och rycka upp sig lite och ta tag i dagen istället.