Idag hände något som man bara kan drömma om, som mamma. Idag besannades min största mardröm, en känsla av fullständig skräck som inte ens går att beskriva med ord. Paniken som uppstår när dörrarna på pendeltåget slår igen framför ansiktet, och på andra sidan står mitt älskade lilla barn och letar oroligt efter sin mamma. Det finns en regel som säger att man alltid skall låta barnen kliva av först. Jag har alltid haft denna regel i åtanke, varje gång vi åker någonstans. Men just idag hände det som inte fick hända. Jag minns bara hur jag står och skriker "Neeeej", bankar och sparkar på dörrarna, hela min värld stannar upp och jag vill bara ut. Känner hur paniken växer, allt jag ser är mitt älskade lilla barn. Vad händer nu? Vad händer om tåget åker? Kommer jag någonsin få se mitt älskade lilla barn igen? Tårarna rinner, jag skriker i ren panik. Det är som om någon skonlöst sliter ut hjärtat ur kroppen och jag blir bara tom inombords. Utifrån, inifrån bänder okända kärlekssjälar upp dörrarna och jag fullkomligen kastar mig ut helt hänsynslöst med vagnen dragandes bakom mig. Jag sliter lilleman upp i min famn, gråter, håller om honom länge och lovar att aldrig mer släppa den där lilla handen. ALDRIG!! Jag hade inte kunnat leva med mig själv om något hade hänt mina barn. Vet inte hur jag skall kunna sova i natt, kan inte släppa tanken på det som hände idag. 

 

Jag vädjar verkligen till alla er där ute, släpp aldrig taget om era barn och inte heller ur erat synhåll. En olycka kan ske när du som minst anar det. Jag fick uppleva en mammas värsta mardröm! 

 

Trots att jag inte har kunnat vara mig själv, så besökte vi pappans jobb. Packade sedan in oss i bilen för lite eftermiddagshäng i Nacka forum. Ätit, strosat omkring och storhandlat för en vecka framåt. Lyxade till det gjorde vi också, köpte med oss snittar, dessert samt alkoholfritt mousserande vin. Myst i soffan framför slutkvalet i Idol. Med det sagt vill jag önska mina fina läsare godnatt!